johanowski

Min pappa sitter på en strand långt, långt bort!

Långt bort från kyla och ytsnö, långt bort från detta avlåbga land och långt bort från mig. Men just ikväll känns du så närvarande och starkt!

Jag gråter många salta och svidande tårar för dig ikväll pappa, det känns så länge sedan du for nu. Jag skulle så gärna träffa dig igen och bara vara i din närhet. Du saknas mig så starkt.


Varför fick du så brått att gå? Du som skulle göra så mycket nu när du blev ledig! Du skulle ju spika på ny panel på huset och fixa!

Jag skulle hjälpa dig med spikningen sa du och så var planen, men du blev liggande och kom inte mer upp. Panelen förblev oinköpt och än mindre uppspikad.

Livet är sig ganska likt på många sätt när någon tittar på det från avstånd, men vid en närmare titt så är det mestadels bara trötthet och tårar i min värld. Ingen verkar notera och se hur det här, dagarna snurrar på som vanligt för de flästa.

Det är dax att möta sorgen på allvar nu, nu kan och vill jag inte spara på smärtan längre, lika bra att ta tjuren vid hornen för att såren skall kunna börja läka en gång för alla, som det är nu är det bara var och smuts i såret och det läker ju illa.

På en strand långt, långt bort. Där sitter du i solen och har det bra i värmen, du är där du trivs och jag går här och önskar att jag kunde se dig, jag ska nog åka dit någon gång och se hur du har det pappa!

Är det en sådan jag skall ta och bli?

Skippa detta deepsnack och bli en "modebloggare"? *asg*

Nä, jag vet inte vad jag skall skriva om mer, det får bero, vill pröva något nytt och skoj. Mycket känns så förlegat nu ett tag, hur ska jag då göra?

Kan ingen komma hit med sitt trollspö och vifta lite bara, hur svårt kan det vara undrar jag?

En enkel viftning är ju allt jag bergär och .....VIPPS, så är det klart!

Nä, jag inväntar skridskoisen, det är mer min grej att glida fram helt ljudlöst helt strandnära i skymningens egen värld, där trivs jag, där vill jag vara. Sedan, när vintern lider mot sitt slut vill jag skrinna i marssolen en tidig morgon när fåglarna kvittrar och leran på landbacken åter visar sig för solen.

Kanske vore bra med ett såntdär trollspö iaf, då kunde det bli kallt och is redan imorgon bitti, ingen snö på sjön, bara på land. Är det för mycket begärt?