Ett begränsat antal dagar!
Det är just vad vi var och en har att spela med!
Iaf här i detta jordeliv, sedan lär vi få erfara om det finns en "bonus" eller inte som väntar.
Stog och tänkte på dessa ord när jag slog in paketen nu på förmiddan idag. Ett begränsat antal dagar som det går en och en åt gången av, timme för timme går det så sakteligen, men HELt säkert mot slutet!
Nu var jag absolut inte dyster i sinnet, snarate glad och fri, jag tänkte att NU är det min tid på jorden, MIN tid att ha det bra och leva i glädje.
Det är en fin tid nu, solen skiner ute och mina krafter återvänder och jag känner mig lyckligt lottad som är frisk. Men jag kan inte slarva hur mycket som hellst med tiden, jag vill göra så mycket bra jag kan med den för en vacker höstdag när solen inte värmer lika mycket och träden "brinner", då är det tid för mig att kila vidare mot de sälla jaktmarkerna och då finns det inte längre någon tid.
Jag uppmanar mig själv och alla andra att tavara på våra dagar, gör det som gör just mig glad!
God Jul!
Jag har hunnit tänka väldigt mycket på dig pappa nu när jag legat till sängs några dagar, det blev lite lättare att sätta mig in i "ditt" när jag låg där med feber och benen bar mig knappt. Vad tänkte du, eller hur tänkte du, när du var sjuk? Jag tror att du förstog vad det bar även om du var stundtals ganska omtöcknad!
Ivart fall så önskar jag dig en riktigt God Jul, du skulle varit här nu i em om du inte fått så brått ivag, jag saknar din inlaggda strömming och din Jansson...
En ovetenskaplig studie!
En ovetenskaplig fältstudie!
Jag brukar ofta just se mig själv som en betraktare, jag stå lite utanför allt som sker och oftast trivs jag väldigt bra där.
Ibland kan jag bli lite avis på de som är i cirkelns mitt, det är då jag känne mig lite ensam och mitt behov av att bli sedd, uppskattad och behövd är som störst.
Jag är nog lite av en klassisk man, traditionell och har lite "äldre" synnsätt på gott och ont jämfört med den yngre generationen.
Jag vill bli sedd och behövd för mina praktiska kunskaper, där känner jag mit trygg och självsäker.
MEN, det finns en "ny" dimension hos den moderna kvinnan jämfört med stenåldersfrun i grottan!
Här har hela världens män inte utvecklats i takt med denna, vi faller lätt tillbaks i urminnesspår och handlingar när vi inte lyckas komunicera på det djuare planet med kvinnorna av idag, då går det om möjligt ännu sämre i många fall.
Förr var det enklare, kvinnnan behövde, och hade inte tid för annat än, trygghet!
Mannen behövde bli sedd för den trygghet han skapade!
Nu närmar vi varandra på ett ibland, lite tråkigt vis, där rollerna suddas ut mer och mer och vi män om inte även kvinnorna blir osäkrare.
Ibland skulle det vara bra enkelt att se på det som dyke upp efter livets väg som jag inbildar mig att grottmannen gjorde, eller som en hanhund av idag: Går det inte att äta eller försöka para sig med är det lika bra att lyfta på benet, kissa på det som står i ens väg, för att sedan bara gåvidare med ett glatt sinne vftandes på svanssen i jakt på nästa sak som matte/husse förhoppningsvis kan bli imponerad av.
Långt bort från alla stressade människor..
Julestress är inget för mig, det kan ni andra tokar roa er med!
Nej, det är då rakt inget för mig, jag håller mig för mig själv och struntar i stessen,
jag fixar det på mitt vis!
Inbäddad i ett tjockt och mjukt vitt täcke njuter jag av stillheten, ensamheten och förundras över hur världen är och att så många verkar acceptera den. Tycker det är hysteriskt och motbjudande!
Jag är långledig över alla helgerna och jag börjar denna tid med att inventera i mitt inre.
Det finns en massa tankar som kräver sin tid, jag känner mig lycklig som har förstånd att sitta ner och vänta till bråskan är över.
Varför stå i båten när det går att sitta?
Just nu behöver jag bara stillhet och tid för eftertanke, sedan får vi se vad jag tar mig till. Vet att det finns en massa frön som gror och bara behöver tid, sedan näring och solsken. Det finns en enorm inneboende kraft och energi som just nu vill slumra en stund och inte känna någon press.
Jag tar och lyssnar på vad Timo Räisänen har att säga, funderar på frågeställningen jag hörde om igår. Frågan som ställdes var följande: "Vem blir DU när du träffar olika människor?" Tycker det är den klokaste fråga jag hört på länge, såå klockren och självklar. Vad behöver vi mer svara på för frågor för att förstå?
Hämd är ingen "bra" drivkraft!
Stark är drivkraften som kommer ur hämd, men den är oftast helt onyanserad och blind.
Risken är mer än överhängande att det slutar i skuldkänslor och skam efter att gjort något riktigt dumt.
Att "sova på saken" är alltid klokt när kännslan av att vilja ge igen infinner sig.
Eller som bibeln förtäljer. "
Vänd den andra sidan till..."
Kloka ord som aldrig går ur tiden.
När ett sår fortfarande inte är läkt, när det kanske tom finns var i såret, är det väldigt lätt att reagera som ett litet sårat barn, det är bra med lite självinsikt i sånna lägen. *puh*
