Jag gick som en 39 åring och jag kommer åter som en 40 åring!
Tiden går!
Imorgon fyller jag 40 år! Är det en milstolpe eller är det bara siffror? jag tror att båda svaren är rätt. Det käns som det håller på att verka fram en helt ny prioriteringsordning i mig, men det gör ont för det strider mot mina värderingar och mitt synsätt. är jag verkligen redo för att bli klokare eller ska jag försöka streta emot ett tag till tills det blir ännu tydligare för mig vad som verkligen är viktigt här i livet?
Mitt logiska tänkande säger mig en massa kloka saker om hur jag borde välja och inte, men ändå drivs jag av kraften av att varar duktig och prestera! Jag vet så väl vad som är långsiktigt hållbart och vad som inte är det, ändå kan jag inte riktigt förmå mig att släppa taget för jag vill verkligen inte vara så som jag borde. Jag försöker att förstå vad som format mig så starkt!Är jag bara en spekling av min samtid?
