Skapt för att arbeta med kroppen!


Arbete skapar frihet!
Jag är skapt för att arbeta med kroppen, skapa med mina händer!
MEN, det kan vara lite stressande också när allt hopar sig, en massa saker, kan det bli lite jobbigt!

Balans är viktigt att hitta även här, jag tycker ju att det är väldigt roloigt och skulle nog inte trivas i en lägenhet och inget att pyssla med. Alla sakerna är roliga och givande när jag gör dem "en och en"!

Gjorde en lista på saker jag skall göra i sommar!
- "Allt" som är kvar på min egen övervåning
- Taklyft hos en av mina kompisar
- Pannrumsbygge hos en annan kompis
- Ved hos pappa
- Reparation av altantak och inglasning av denna här hemma
- Lagning av golv och inredning av herrbräde i Buan, samt installation av braskamin
- Slåtter i Buan
- Hämta min egen ved inför vintern
- Spika paneltak i badrummet hos mamma, taklist dito och golvsockel i hallen

"Förutom detta"
- Så VILL jag hinna vara mycket med min älskade son, med mina nära och kära
- Slappa i skuggan
- Bada
- Vandra i Gyllbergen en hel del
- Cykla i massor
- Gå promenader om mornarna
- Läsa böcker
- Se någon trevlig konsert i sommarnatten
- Ha helt oplanerade dagar

Vad har jag nu glömt att skriva här ovan?
Bäst att vara utvilad.....







Skulle sitta fint!





Tid har förlöpt, dagar har vandrat genom vitt och svart!


Tid, vad är tid?
Tid är något vi mäter för att veta när vi skall göra saker och ting! Tiden det tar för Jordens rotation runt sin egen axel fick stå "modell" för något som vi kallar ett dygn, en dag och en natt! Tiden det tar för jorden att rotera ett varv runt solen blev således ett år. Inga kioskvältare direkt!


*ler*


Men hur ser tiden ut kan jag fundera på ibland! För mig är året som en cirkel i svartvitt där längst upp på "klockan", där 12 finns, är vinter! Längst ner är alltså sommaren, fast det kanske inte alls är självklart? Året "går motsols, så klockan 9 är vår och klockan 3 är höst.

Antar att cirkeln på något vis symboliserar att tiden aldrig tar slut.  Borde inte  tiden liknas vid en axel istället? Tiden som passerat kommer ju aldrig åter! En rak linje i all oändlighet skulle kunna beskriva tiden rätt bra.

Åt vilket håll skulle då framtiden ligga. För mig känns höger som en självklar riktning för framtiden, men i en annan del av världen kanske man skulle tycka rakt omvänt. Vi skriver åt höger medans andra inte gör det. Vad skulle vara rätt?


Hörde om en kille som tänkte på olika långa ord i olika färger för att snabbt kunna räkna ut hur många bokstäver en mening innehåller. Spännande tanke att någon kan tänka så helt olikt mig, hur kommer det sig att jag inte tänkt i de banorna?


Finns det lika många tankesätt som det finns människor? Tänker vi lika som någon annan här på jorden? Antagligen inte! Det kan tyckas som att vi har svårt att kommunicera med varandra, men igentligen så är det kanske konstigt att vi kan det över huvud taget!  Med tanke på hur olika vi kan tänka på en så trivial tingest som tid!


Vad är det som gör att vi kan förstå vissa människor bättre än andra? Är det att vi tänker "ungefär" lika som dessa som gör att vi "dras" till dem och blir glada av att känna oss förstådda och för att vi kan förstå dem?

Varför är det så viktigt att vara förstådd? Är det en inre brist vi har som gör att vi behöver denna "externa" bekräftelse eller är det generna som gör oss till ett "flockdjur"?


Oavsett hur tiden ser ut kan den inte hjälpa oss att veta vilka tåg som går, när dom går eller vart de går! Även fast jag vet att det går en massa tåg hela tiden är det lätt att bli rädd för att missa tåget, att missa "sista" tåget gör ju att jag får stå ensam där i mörkret!



Ingenting tar slut!


Ingenting tar slut eller dör! - Saker och ting ändrar bara form och skepnad!
När vi tittar på något från lite avstånd kan det synas som om något tagit slut eller dött, MEN...... tittar vi lite närmare, så ser vi att så inte är fallet! Skepnaden och formen har bara förändrats!

Något har antagit en ny form!

*ler*

Olika saker förändras olika fort. Vissa så fort att vi inte kan känna igen det vi just såg, trots att vi bara blinkat. Andra saker kan tyckas helt oförändliga och statiska, som "huggna i sten", men dessa saker tar bara längre tid på sig att förändras.

Faktum är att inget är som det nyss var, allt i hela universum förändras och det hela tiden!
Allt som sker är en utvecklig och en förändringsprocess.

Jag brukar tänka på allt som sker och likna det vid en flod med vatten som rinner åt ett visst håll.

*Förändras floden?*

Visst gör den det! Floden kan hitta nya vägar att rinna, sådana förändringar brukar ta ganska lång tid och vi kan se dem. Men det som kan vara svårare att se är att vattnet som rinner i floden inte är det samma som det just passerade!

Vi människor förändras hela tiden, även om det inte alltid känns så! Vi förändras!

Vissa människor som vi slagit följe med, väljer en annan väg än vi själva, förr eller senare dyker dom oftast upp igen i våra liv. Alltiifrån ganska likte de vi en gång kännde, till någon väldigt förändrad.

Platser vi en gång besökt, verkar vilja "dyka upp" igen och igen, det är med dem som med oss människor!

Byggnader förändras, naturen förändras, allt förändras och FÖRNYAS!

Förändrng kan vara skrämmande, något nytt och okänt väntar runt hörnet. Vad det än är vi har idag så känns det tryggt, det gör inte alltid framtiden.

Mina erfarenheter säger mig att det alltid blir bra om vi vill att det skall bli det och vågar tro att det blir så!

Vägen dit kan vara svår och tvivlen kan vara stora och ibland få oss att vilja vända om och gå tillbaks till det som en gång var tryggheten i våra liv. Men att "gå tillbaks" är sällan något bra, det bara stannar upp förändringen, leder bakåt, dit vi kom från. Däremot så kan något nytt och bättre "bildas" ur det som var om vi bara vågar stänga dörrarna bakåt!


Livet vill oss väl!

Någon sa att det går inte att nedstiga i samma flod två gånger!
- Det låter som en sanning i mina öron!





Fredag och solsken!


Vilken lycka!
Solen skiner och jag är ute och åker en sväng, slingrande småvägar bland röda timmerstugor och grönskande björkar!
Inget är som fredagar!

*ler*

Blir så behagligt skönt till mods när jag ser solen lysa på vår vackra omgivning, Dalarna är verkligen vackert. Ludvicka är vackert om sommaren. Folk som sitter ute och äter lunch och njuter av solen, lättsamma samtalsämnen om den stundande helgen! Förväntningar som tänds i solskenet! Glada människor är så trevliga att småprata med!

Ack du nalkande sommar, jag ser med tillförsikt framemot ditt korta besök här hos oss, jag hälsar dig välkommen!!



Jag vill känna tro!




Tro, jag vill känna tro!
Jag vill känna tryggheten och tron på morgondagen.
Jag vill känna tron i det jag gör idag.
Jag vill känna tro!

*tro*



Kärlek till livet!


Vissa korta stunder!
Vissa korta stunder kan jag känna en innerligt djup och harmonisk känsla glimta förbi, en stor och fin värme och lycka sprids i min kropp och jag brukar bli lite gråtmild, jag kan bara beskriva det som att "uppkopplingen" funkar klockrent just i dessa stunder!

*ler*

Jag vill under dessa korta glimtar av mitt liv berätta för människor i min närhet hur mycket jag tycker om dem och hur tacksam jag är för att jag är jag och för allt slit som fört mig till den plats där jag står idag.

*glad*

Det är dessa korta stunder som verkligen ger mig styrkan och tron på mig själv och det lockar mig när jag verkligen "vet" hur underbart mitt liv kan bli!

Kapten Johanowski styr skutan vidare i ömsom storm och ömsom solsken.
Just i detta nu är det strålande solsken, kavlugnt på ytan, inte en krusning så långt ögat kan nå. Solen värmer mig på djupet och jag tillåter mig själv att njuta, dessa stunder är så otroligt flyktiga och ju mer jag försöka "hålla fast" i dessa, ju fortare försvinner de.

Jag låter denna känsla ligga i min helt öppna hand, jag glädjs åt den så länge den stannar här hos mig. Det behövs en ack så liten "vindpust" för att den skall försvinna igen, men nu vågar jag lita på att den kommer åter!

"Jag vill tacka livet"



Enkelt!



Det är så livet ska vara - ENKELT!
Livet ska vara enkelt, det är nästa fas i just MITT liv iaf.

Under en väldigt lång tid i mitt liv har jag tyckt att det är otroligt spännande och givande att lyssna på människor i kriser, små eller större, allt har jag slukat. Lyssnat och analyserat, funderat och bollat tankar!
Jag har lärt mig massor och jag tror mig veta att det gett de andra väldigt mycket tillbaks, det har ju varit ett "utbyte", tvåvägs liksom!

Nu börjar mitt intresse för detta att falna lite, nu verkar mitt mått vara på gränsen till rågat. jag har inte tappat intresset helt, det kommer jag aldrig att göra, men det har minskat.

Jag har funderat på vilka signaler jag har skickat, varför har det gått så "lätt"?

Nästa fas i mitt liv är, nästa fas!
Livet ska vara enkelt, det ska inte vara så mycket funderande och det skall vara okomplicerat och ganska kravlöst!

Det känns lite tomt att gå från en så "aktiv" fast till en mer "passiv" sådan, men jag känner mer och mer att jag är både redo och mogen att ta ett kliv igen!

Vi får se vad detta för med sig, ger just mig i just mitt liv!

*skönt*



Leva fort!



Gränsen är passerad!

Lev fort - dö ung!

Gränsen är passerad av vårt konsumtionssamhälle för länge sedan, gränsen för vad som kan anses som sunt förnuft. Förnuft kanske vi kan kalla det, men inte sunt!

*ler*

Livet skall levas långsamt för att vi skall kunna njuta av det på riktigt. Kan inte förstå i vad lyckan ligger i att alltid ha brådis och vara stressad? Varför springer vi i detta ekorrhjul som vi faktiskt skapar själva och tillsammans?

För min del börjar jag känna att nu få det snart vara nog, ständigt denna jakt efter mer. Mer saker, mer pengar, större hur, dyrare viner. Det finns massor som vi människor strävar efter för att vi tror att det skall göra oss lyckliga NÄR vi når dit, för vi tänker inte OM vi når dit, vi tar det för givet att vi skall lyckas.

Vad väntar sedan? När vi nått våra drömmars mål och har allt! Ska vi lägga i nästa växel då och bara fortsätta öka?

Lycka är att sitta i en lummig fäbod under ett svalkande träd, dricka riktigt hett kaffe ur små söta kaffemuggar med fat, äta små hembakta kakor och stilla prata med någon klok människa på minst 60 år. Lyssna på löven som "prasslar" i den sköna sommarbrisen och bara känna hur skönt det är att "inget" göra.

Lycka är inte att skynda, skynda och skynda! Skynda upp på morgonen, skynda på med kläderna och skynda med att få i sitt älskade barn mat så vi kan skynda oss till skola och arbete. Skynda, skynda. Skynda till lunchen, skynda ner maten i magen, en stor kopp kaffe för att bli pigg. Skynda, skynda, skynda till skolan, in och handla, skynda hem och äta, skynda, skynda och skynda. Skynda att borsta tänderna, skynda att läsa saga så jag kan lägga mig i tid så jag orkar skynda även i morgon.

Fredag kväll somnar jag utmattad i soffan!



Lycka!

Lycka är att vara lycklig!

Lycka är att leva livet sakta!

Lycka är inte att producera, lycka är att skapa!

Lycka är inte att skynda, lycka är att synda!

*ler*



Bloggdag 109. Studsmattan är uppe!



Och jag som lovade!
Har jag lovat så har jag, men mitt "blogglöfte" som jag nyligen gav rann av mig helt, vad ska jag skriva om?

Hur kunde det bli såhär?

I vart fall!
Så är Juniors studsmatta uppsatt nu i kväll och de är ett löfte som jag både ville och kunde hålla, så han är helt slut nu av allt hoppande. Svartfot blev han också, den är rätt "skitig" nu av flera sommrars regnande.

God afton världen!





RSS 2.0