En ovetenskaplig studie!
En ovetenskaplig fältstudie!
Jag brukar ofta just se mig själv som en betraktare, jag stå lite utanför allt som sker och oftast trivs jag väldigt bra där.
Ibland kan jag bli lite avis på de som är i cirkelns mitt, det är då jag känne mig lite ensam och mitt behov av att bli sedd, uppskattad och behövd är som störst.
Jag är nog lite av en klassisk man, traditionell och har lite "äldre" synnsätt på gott och ont jämfört med den yngre generationen.
Jag vill bli sedd och behövd för mina praktiska kunskaper, där känner jag mit trygg och självsäker.
MEN, det finns en "ny" dimension hos den moderna kvinnan jämfört med stenåldersfrun i grottan!
Här har hela världens män inte utvecklats i takt med denna, vi faller lätt tillbaks i urminnesspår och handlingar när vi inte lyckas komunicera på det djuare planet med kvinnorna av idag, då går det om möjligt ännu sämre i många fall.
Förr var det enklare, kvinnnan behövde, och hade inte tid för annat än, trygghet!
Mannen behövde bli sedd för den trygghet han skapade!
Nu närmar vi varandra på ett ibland, lite tråkigt vis, där rollerna suddas ut mer och mer och vi män om inte även kvinnorna blir osäkrare.
Ibland skulle det vara bra enkelt att se på det som dyke upp efter livets väg som jag inbildar mig att grottmannen gjorde, eller som en hanhund av idag: Går det inte att äta eller försöka para sig med är det lika bra att lyfta på benet, kissa på det som står i ens väg, för att sedan bara gåvidare med ett glatt sinne vftandes på svanssen i jakt på nästa sak som matte/husse förhoppningsvis kan bli imponerad av.
