En massa livsöden - andras känslor i min kropp!
Lite svårt att förklara, men behagligt!
Egentid i mitt liv, tid för eftertanke och reflektion!
Jag är "gräsänkling" och jag njuter av att få "rå" mig själv, att ha tid för mig själv och då menar jag TID för just MIG!
Det finns inget särskillt att avhandla, men med timmarna kommer ochkså livet sakta tillbaks till mig, energin återväner efter en häktisk tid. Jag blir så klarsynt och jag vet inte riktigt vad jag känner, en massa andra människor, levande och dödas livsöden, tankar och kännslor fyller just min kropp. jag känner en så strak närvaro av mig själv och något mer, något stort och fint! Jag känner en stark kärlek till mig själv och männskligheten.
Jag beundrar alla stunder av slit, alla strider, alla kamper och alla segrar, men också de nederlag som människor lidit genom de tider som flytt.
Jag är både lycklig och vemodig, det är bara så behagligt.
Man måste ut för att hitta hem!
