johanowski

Lite svårt att förklara, men behagligt!

Egentid i mitt liv, tid för eftertanke och reflektion!

Jag är "gräsänkling" och jag njuter av att få "rå" mig själv, att ha tid för mig själv och då menar jag TID för just MIG!

Det finns inget särskillt att avhandla, men med timmarna kommer ochkså livet sakta tillbaks till mig, energin återväner efter en häktisk tid. Jag blir så klarsynt och jag vet inte riktigt vad jag känner, en massa andra människor, levande och dödas livsöden, tankar och kännslor fyller just min kropp. jag känner en så strak närvaro av mig själv och något mer, något stort och fint! Jag känner en stark kärlek till mig själv och männskligheten.

Jag beundrar alla stunder av slit, alla strider, alla kamper och alla segrar, men också de nederlag som människor lidit genom de tider som flytt.

Jag är både lycklig och vemodig, det är bara så behagligt.

Man måste ut för att hitta hem!

Grår det att "springa" ifrån min egen själ?

När livet snurrar i 180 och det går på fullvarv hela tiden och sedan blir det tvärnit, helt stilla och kav lugnt.
Det är då det känns som själen kommit på efterkälke, den verkar lunka på i sitt vanliga och stillsamma tempo, mendans jag bara springer på!

Nu sitter jag här efter två veckor i maxfart, har knappt varit hemma och umgåtts med folk jag haft ansvar för större delen av min vakna tid.

Nu sitter jag här och känner mig helt tom, vet inte vad jag skall göra, det bara känns konstigt och jag känner att något i mig inte riktigt finns här, det saknas något.

Inget nytt fenomen direkt, efter hektiska dagar, när jag bott borta på jobb, det är då detta brukar inträffa.

Livet är inte rättvist, det finns ingen rättvisa som är 100%, det är bara att hacka isig!

Vart tog det egna ansvaret vägen?

Hur kunde vi Svenskar bli såhär?

Det är alltid någon annan som skall ta ansvar för "oss och vårat", någon annans "fel" när det händer oss saker!

Allt är ju bara upp till oss själva att skapa vår egen lycka. Verkar bara dumt att sätta sig i passagerarsätet när det går så mycket bättre att styra skutan i förarsätet!

Resan från gruvdräng till trädgårdsmästare kan tyckas lång och det är just vad den är!

Nere i den mörka och obehagliga gruvan var inte tillvaron så särskilt behaglig, det handlade mer om att försöka överleva och för varje dag som jag kunde ta mig upp till ytan med livehanken i behåll borde jag ha skrattat mig lycklig, men det var jag allt för trött för.

Numer är jag trädgårdsmästare i min egen trädgård. Jag påtar i jorden och ser hur vackert och fint allt blir som jag skapar, planerna för framtiden är oändliga och jag brukar stå för mig själv och verkligen njuta av det som växer och gror. Det är en fröjd i mitt inre när jag tänker på att det är jag själv som skapar allt detta. Det är en glädje att tänka på alla stunder jag ägnat åt att skapa. Resultatet ger mig en sådan inre styrka och jag vet numer att jag kan lyckas med allt jag vill, om jag vill.

Jag gör små utflykter i min omgivning när jag känner för det och trivs i lugnet, men också när det sker förändringar. Min nyfikenhet som jag odlade nere i gruvan finns kvar och jag stryker det gärna medhårs. Men oftast njuter jag enbart av den tid som är nu och stillheten i det trygga.

Kanske tar jag mig en tur till månen någon dag, eller varför inte till någon avlägsen stjärna, det finns ju inga hinder längs vägen, bara möjligheter……

Våra vänner använder vi som vår mentala soptipp!

Har vi rätt att använda våra vänner som vår egen menatla soptipp? En soptipp där vi tar för givet att vi har rätt att kräkas ur oss allt vi inte vill ha inom oss!

När vi är magsjuka så är vi väldigt noga med att inte smitta andra i vår omgivning, vi städar och rengör efter oss, torkar upp spyorna och så vidare.

Kay Pollak drar det så långt att han menar att vi har inte rätt att "smitta" vår omgivning när vi inte mår bra, att vi inte har rätt att "inte vara glada". När jag först läste detta tyckte jag att det var lite väl hårt, men idag kan jag tycka att han har rätt, men att flertalet människor inte förstår vad Kay menar.

Testa gärna att gå in på din mataffär och verkligen "stråla" kärlek runt omkring dig, gör något innan som får dig att känna detta i ditt hjärta!

Jag är övertygad om att du kommer att mötas av något mycket behagligt!

Gör också gärna det omvända för att se hur tydligt detta är!!

När jag besöker ICA en fredagskväll är det inte direkt kärlek jag möts av. Trötta, slitna och bleka "degar" folk omkring och hänger med huvudena, fyller sina varukorgar med socker i form av läskeblask, vitt bröd och godis!

Vi köper inte direkt långsiktighet i dessa snabba kolhydrater!

*

Jag skall ta mitt ansvar, dels mot mig själv och dels mot min omgivning, kärlek, långsiktighet och gåvor från mitt inre!

*

Gör någon lycklig och du blir själv lycklig. Vad vi ger är vad vi får!

Självklart skall vi våga vara medmänniskor och lyssna på våra vänner, självklart skall vi våga lätta våra hjärtan i en trygg omgivning, utan att känna att vi är en belastning! men åter igen, vi är skylldiga oss själva och omgivningen att vårda vårt inre och lee!!

Där lever vi som strutsar med huvudet djupt ner i vulkansanden, där frossar vi som vildar och visar helt ogenerat vad vi blivit. Rovdrift är inte ord nog, kanske skövling bättre kan beskriva vad vi ängnar vår tid till. Jag undrar varför jag förfäras så över människokroppens förfall?

Varför?

Det sägs ju vara fel, att ensam inte är stark!
Men jag tror att det är en förutsättning för att "lyckas".

Vi föds ensamma, vi dör ensamma och vi lever endast i oss själva. Vi har människor som står oss väldigt nära, barn, föräldrar, käresta mm.

...Men...

Även om det finns människor omkring oss i mer eller mindre delar av livet så har vi bara oss själva!

Ensamhet klingar så negativt i många människors sätt att se på det mest naturliga, ja efter att dö, som finns.
Att vara stark i sin ensamhet, i sig själv och verkligen trivas med det, det är nog en förutsättning för att kunna vara i tvåsamhet!

Inget är bättre än sin svagaste länk, inte kedjan och inte relationerna i livet heller.

Jag älskar min ensamhet, det blir tydligare nu när jag lever i "tvåsamhet". Vilket jag också tycker att är helt underbart. Men det finns inget som slår min egen ensamhet.

Som tur är finns det faktiskt en hel del tid även när vi är två att vara ensam och underhåller jag denna egna tid så behöver jag inte så mycket varje gång!

Jag tror att världen skulle bli så mycket finare och renare, helt enkelt bätre om människor lärde sig att vara ensamma med sig själv, helt uten yttre stimulans under ganska långa stunder.

Måste man öva på att känna tacksamhet och på att vara "harmonisk"?

Jag tror nog att det är så!

 Det verkar stämma att även dessa "färdighetet" kan övasupp!
Det är så behagligt skönt att känna denna kännsla av tacksamhet.
Jag är tacksam och det till mig själv, tack Johan för att jag är jag och för att jag inte ger mig utan kämpar vidare, för att jag så gärna vill stå där vid rodret i ur och skur!

 Jag tycker så mycket om att stå här på bryggan och speja mot horizonten, känna brisen mot min hud, känna hur solen värmer, hur tryggt mörkret är, hur regnet smakar och hur underbart mitt liv är när det är som bäst!

De sista skälvande minuterna!

Såå behagligt och stilla, fridfullt och faktiskt lite tomt, fast på ett bra vis!
Första spinningpasset för iår, det smakar så "gött" i benen och det känndes verkligen att det var dax nu!

Kondition ÄR verklige en färskvara, som mjölk om sommaren, blir fort dålig!

satt kvar på jobbet efter träningen och njöt av tystnaden, ville verkligen inte åka hem, ville att helgen inte skulle börja, inte riktigt än iaf. Som att både ha den berömda kakan och kunna äta den samtidigt, smart va?

*ler*

Hela kroppen är så behagligt trött men ändå pigg och stark. Nu är det tid för lite struktur på träningen, är taggad och glad för jag vet vilken nytta och glädje det medför, tänk i vår. Då är jag på toppen igen!

Trevlig afton tillönskas eventuella läsare!

Juletid och julefrid!

Nu vet jag hur tomtefar måste känna i julstöket. *ler*

Målning av garderober, målning av golvsocklar, gerning och spikning av dito. Fönsterfoder och salninger dito. Rensning på hyllor och i skåp, massor av skräp till tippen. Plock ur kartonger och upp i skåpen, julstädning och paket som skall köpas och inslås i julepapper. Julstädning och julegran.

Tur jag är ledig så jag hinner, men jag skall erkänna att det är riktigt skoj, så det är ingen belastning, snarare omvänt. Det är kul att få allt på plats!

God Jul alle samman!

Det tar en stund att förstå mig själv!


Nu har jag kommit till den dagen jag så länge längtat efter, den dagen jag jobbat så hårt för att skall komma. Den har alltid kännts så avlägsen och difus, svår att få något verkligt grepp om.

Jag visste att den närmade sig och jag har varit förväntansfull och glad, med framtiden är alltid så svår att ta på, det är först när den står där vid dörren och knackarpå den verkligen visar sitt rätta ansikte. Framtiden kan komma så "plötsligt" och lite oanonnserad. Ungefär som om tåget jag sitter och väntar på kommer in på stationen innan avsedd tid!

Nu är den här och det påverkar mig mer än jag kunte föreställa mig.

Vi skall bli en familj!

*glad*

Under många år har jag byggt mina skyddsmurar för att överleva och skydda mig från smärta, ibland har jag byggt vissa murar för starka och hårda, inte gjort dem så mjuka och smidiga som jag tror är det bästa. För stor "marginal" är inte alltid så bra.

Smidighet är oftast bättre än råstyrka!

Nu när jag låter mina murar falla känner jag mig lite naken och tar det lite varligt, likt en katt som för första gången kommer till ett nytt ställe vill jag smyga fram och titta på allt några gånger innan jag känner mig trygg igen.


Det är en stor omställning efter att levt själv så länge att flytta ihop, bilda en liten familj. Tre människor som skall sammanfogas, där alla skall trivas och kunna utvecklas.

Jag insåg igår att det är lätt att låta mig "flyta med" och kanske ta lite för lätt på saken, men jag såg mitt lilla felsteg och det gjorde mig faktiskt ledsen.

Jag backar hem och tar ett nytt tag och gör det lite bättre idag igen, nu med betydligt mer öppna ögon!


Utan utmaningar - Ingen utveckling!!

Min son är så klok och "vuxen", men han är "bara" 7 år och ibland glömmer jag detta! Jag skall ta detta med mig och göra något bra av min nya insikt.

Tack livet för att du tror på mig, för att du älskar mig och för att jag får möjligheten att lära mig!

Jag är grisen! Jag är grisen!

Jag vaknade ur bedövningen
och blev levande kokt
och jag skrek och jag skrek.

Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö
och dö så billigt som möjligt.

De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under
   slakten

men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.

Jag har ett medvetande
som inte ens Gud vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.

Jag ska tugga på döda
   kamrater
för de gör mig till kannibal
och jag ska sova utan halm.

Jag ska hamna på
   middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar:

Ja, jag ska skrika när jag ligger
i din magsäck, som ett litet
barn, faktiskt som ett barn,
det billigaste av alla barn.

Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag har kommit för att dö
och aldrig för att leva.

Göran Greider

Vad skall jag säga? Vet inte vad som gör mig mest illa berörd. Det vi gör mot varandra och djuren, eller att jag inte blir förvånad över att se och höra det jag gör?

Så var det åter en söndagsafton...
En helg går så rasande fort, jag fattar ingenting, vart tar tiden vägen?

*ler*

Nyss var det fredagskväll och hela helgen låg där och väntade, skimrade i fjärran och gjorde sig redo för ett besök här hos mig, eller var det jag som var på besök hos densamma?

Nåväl, nu lider den mot sitt slut igen och jag kanske borde summera vad jag gjort med min vakna tid! Jag har gjort en massa roliga saker med de som står mig närmast, kanske därför det gått så fort?

Min slutsats är att vi människor jobbar allt för många timmar påvåra förvärvsarbeten, självklart är det roligt och jag trivs, det stimmulerar mig och dagarna går fort, men det är FRItiden som blir lidande och allt för kort, 50% vore nog ganska behagligt att jobba, men då är det den status vi byggerupp som blir lidande.

Att rätta munnen efter matsäcken är inte alltid så lätt när det finns något som kallas vanor som lätt får styra!

kan jag bli effektivare med min tid? Tror jag behöver vilan också!

Hur många skulle instäma med den frasen?

Det är verkligen helt OK att göra fel så länge vi gör det för att vi inte vet bättre!
Det är också helt ok att göra det igen, samma fel alltså!

Att fela är männskligt, endast Gud är ofelbar sägs det ju!

Det som inte är ok är att inte ändra sitt sätt när jag inser att jag gjort fel!


I går låg jag till sängs allt för länge, det blev stressigt här på morgonen och jag hade som enda tanke i min skalle att hinna i tid till jobbet!

Jag stressade min son när han ville leka lite på morgonen, det vill han ju alltid och han bad inte om att bli väckt sent!

Jag stressade i trafiken och åkte fortare och tog större risker än vanligt, jag blev irreterad i trafiken på andra som "inte uppförde sig väl" och jag hade dåligt samvete för att jag inte kom till jobbet innan 8, trots att vi kan flexa fram till 9!

Verkligen dumt och allt detta för att jag lärt mig att det är rätt och riktigt att vara uppe i god tid på morgonen! Det annstår inte en sådan som mig att komma "försent" sa mitt ego till mig!!

Så nu får jag alltså inte, enligt mitt eget resonemang, ligga för länge fler gånger. Gör jag det så har jag valt att göra så! Det innebär att jag inte "får" stressa om så sker, för att jag valde att ligga längre och då skall inte det påverka någon annan, inte mig själv heller!


Slutsatsen är att stress ofta beror på omedvetna val som i sin tur grundar sig på dålig planering!

kanske inte alltid så...

Dagen till ära, fredag den 13 och allt!

Är det något jag INTE tror på så är det otur, för den delen så tror jag inte heller på tur!

*ler*

Det jag tror på är att vi alla kan skapa våra egna förutsättningar bara vi verkligen förstår att det är så det föreligger!

För mig känns det som jag skulle skulle skylla ifrån mig, göra mig själv till ett offer, om jag skulle säga att jag hade "otur" att saker "blev" som det just blev!

Lika så om jag skulle hänvisa till turen att det blev så bra, då säger jag samtidigt att jag inte kan påverka och styra det som händer i mitt liv!

Detta i kombination med insikten att vi nästan alltid kan välja medvetet, medvetna val alltså, gör att jag tror så!

Så blev det helg igen!
En skön och behaglig känsla i kroppen med förhoppningar på en BRA helg!
*ler*

Satt i bilen hem och funderade på att jag blivit gladare, piggare och mer nöjd med mig själv, fått en behagligt avslappnad inställning till mig själv!

Jag är nöjd och stolt över den jag är idag och det gör mig så skön i kropp och själ!

Det är verkligen så att när jag slutar "jaga" saker och ting, slutar "jaga" lycka så kommer DET till mig, varför har jag haft svårt för att lita på att livet vill mig väl? Mamma sa det ju för så många år och jag hörde henne säga dessa ord, men jag kunde inte känna det även fast jag förstog vad hon sa!

Nu vet jag!

Om jag inte var just mig själv skulle jag verkligen vilja ha mig själv som min bästa vän!

Tack livet och tack alla som vågar!

*kärlek*

Tre små ord som betyder så väldigt mycket!
Jag älskar dig! Oj, de bara slank ur mig, men det känndes så fint att smaka på dessa ord, låta de få passera genom min strupe och ut ur min mun!

*ler*

Jag älskar ju mig själv också, mer än någonsin, kanske därför det gick så lätt att säga? Tror så!

Tack livet, tack mig själv och TACK Pärlan, du är bäst...