Från gruvdräng till trädgårdsmästare…
Resan från gruvdräng till trädgårdsmästare kan tyckas lång och det är just vad den är!
Nere i den mörka och obehagliga gruvan var inte tillvaron så särskilt behaglig, det handlade mer om att försöka överleva och för varje dag som jag kunde ta mig upp till ytan med livehanken i behåll borde jag ha skrattat mig lycklig, men det var jag allt för trött för.
Numer är jag trädgårdsmästare i min egen trädgård. Jag påtar i jorden och ser hur vackert och fint allt blir som jag skapar, planerna för framtiden är oändliga och jag brukar stå för mig själv och verkligen njuta av det som växer och gror. Det är en fröjd i mitt inre när jag tänker på att det är jag själv som skapar allt detta. Det är en glädje att tänka på alla stunder jag ägnat åt att skapa. Resultatet ger mig en sådan inre styrka och jag vet numer att jag kan lyckas med allt jag vill, om jag vill.
Jag gör små utflykter i min omgivning när jag känner för det och trivs i lugnet, men också när det sker förändringar. Min nyfikenhet som jag odlade nere i gruvan finns kvar och jag stryker det gärna medhårs. Men oftast njuter jag enbart av den tid som är nu och stillheten i det trygga.
Kanske tar jag mig en tur till månen någon dag, eller varför inte till någon avlägsen stjärna, det finns ju inga hinder längs vägen, bara möjligheter……
