johanowski

Resan från gruvdräng till trädgårdsmästare kan tyckas lång och det är just vad den är!

Nere i den mörka och obehagliga gruvan var inte tillvaron så särskilt behaglig, det handlade mer om att försöka överleva och för varje dag som jag kunde ta mig upp till ytan med livehanken i behåll borde jag ha skrattat mig lycklig, men det var jag allt för trött för.

Numer är jag trädgårdsmästare i min egen trädgård. Jag påtar i jorden och ser hur vackert och fint allt blir som jag skapar, planerna för framtiden är oändliga och jag brukar stå för mig själv och verkligen njuta av det som växer och gror. Det är en fröjd i mitt inre när jag tänker på att det är jag själv som skapar allt detta. Det är en glädje att tänka på alla stunder jag ägnat åt att skapa. Resultatet ger mig en sådan inre styrka och jag vet numer att jag kan lyckas med allt jag vill, om jag vill.

Jag gör små utflykter i min omgivning när jag känner för det och trivs i lugnet, men också när det sker förändringar. Min nyfikenhet som jag odlade nere i gruvan finns kvar och jag stryker det gärna medhårs. Men oftast njuter jag enbart av den tid som är nu och stillheten i det trygga.

Kanske tar jag mig en tur till månen någon dag, eller varför inte till någon avlägsen stjärna, det finns ju inga hinder längs vägen, bara möjligheter……

Våra vänner använder vi som vår mentala soptipp!

Har vi rätt att använda våra vänner som vår egen menatla soptipp? En soptipp där vi tar för givet att vi har rätt att kräkas ur oss allt vi inte vill ha inom oss!

När vi är magsjuka så är vi väldigt noga med att inte smitta andra i vår omgivning, vi städar och rengör efter oss, torkar upp spyorna och så vidare.

Kay Pollak drar det så långt att han menar att vi har inte rätt att "smitta" vår omgivning när vi inte mår bra, att vi inte har rätt att "inte vara glada". När jag först läste detta tyckte jag att det var lite väl hårt, men idag kan jag tycka att han har rätt, men att flertalet människor inte förstår vad Kay menar.

Testa gärna att gå in på din mataffär och verkligen "stråla" kärlek runt omkring dig, gör något innan som får dig att känna detta i ditt hjärta!

Jag är övertygad om att du kommer att mötas av något mycket behagligt!

Gör också gärna det omvända för att se hur tydligt detta är!!

När jag besöker ICA en fredagskväll är det inte direkt kärlek jag möts av. Trötta, slitna och bleka "degar" folk omkring och hänger med huvudena, fyller sina varukorgar med socker i form av läskeblask, vitt bröd och godis!

Vi köper inte direkt långsiktighet i dessa snabba kolhydrater!

*

Jag skall ta mitt ansvar, dels mot mig själv och dels mot min omgivning, kärlek, långsiktighet och gåvor från mitt inre!

*

Gör någon lycklig och du blir själv lycklig. Vad vi ger är vad vi får!

Självklart skall vi våga vara medmänniskor och lyssna på våra vänner, självklart skall vi våga lätta våra hjärtan i en trygg omgivning, utan att känna att vi är en belastning! men åter igen, vi är skylldiga oss själva och omgivningen att vårda vårt inre och lee!!

Där lever vi som strutsar med huvudet djupt ner i vulkansanden, där frossar vi som vildar och visar helt ogenerat vad vi blivit. Rovdrift är inte ord nog, kanske skövling bättre kan beskriva vad vi ängnar vår tid till. Jag undrar varför jag förfäras så över människokroppens förfall?

Varför?