Några bilder från "bygget"
Är det inte vackert så säg!
Räcket på övervåningen....
....ur en annan vinkel..
Inglasning på G!
Blir fint...
...och varmt också!
Räcket på övervåningen....
....ur en annan vinkel..
Inglasning på G!
Blir fint...
...och varmt också!
Svårformulerade tanke där, säg mig vem du är...
Som en nål i en höstack!
Vissa av mitt livs största och viktigaste tankar är oftast så svårformulerade, dom ligger presis under ytan och gror, dom ligger så pass nära ytan att dom får det solljus dom behöver för att kunna fortsätta växa, men så pass djupt att dom är svåra att upptäcka från där ovan. Ibland, välldigt sällan, glimtar dom till, som en sten i vattenlinjen när ytan sänks något för ett kort ögonblick, då blir dom glasklara och jag kan sätta ord på vad jag tänker i dessa livsviktiga frågor, då förstår jag vad hela livet handlar om och jag kan känna en tillfällig inre lycka och ett lugn som är obeskrivligt behagligt och vackert!
Där i morgonsolens värme, i min moders växthus bland vindruvor i klasar och dignande tomatplantor, en kopp java på tumanhand med mor, blev allt så tydligt för mig för ett ögonblick, jag förundrades återigen, över hur tydligt jag kunde se på mig själv och mitt liv, förundrades varför jag inte kunde förmå att se saker så tydligt mest hela tiden, tänkte att nu måste jag väll kunna se tydligt för alltid!
Men ack så jag bedrog mig, igen, för det verkar inte vara meningen att det skall vara SÅ otroligt tydlig, inte längre än för en kort stud, men så pass att det ger mig en inre styrka och vilja att fortsätta min vandring bland molnen.
När två människor vågar vara helt öppna och ärliga, vågar blotta sina innersta hemligheter och sinnesstämningen är den rätta kan en energi byggasupp tillsammans som är såå stor och ljus att allt blir tydligt och självklart!
Ensama dagar, väldiga värld!
Vissa av mitt livs största och viktigaste tankar är oftast så svårformulerade, dom ligger presis under ytan och gror, dom ligger så pass nära ytan att dom får det solljus dom behöver för att kunna fortsätta växa, men så pass djupt att dom är svåra att upptäcka från där ovan. Ibland, välldigt sällan, glimtar dom till, som en sten i vattenlinjen när ytan sänks något för ett kort ögonblick, då blir dom glasklara och jag kan sätta ord på vad jag tänker i dessa livsviktiga frågor, då förstår jag vad hela livet handlar om och jag kan känna en tillfällig inre lycka och ett lugn som är obeskrivligt behagligt och vackert!
Där i morgonsolens värme, i min moders växthus bland vindruvor i klasar och dignande tomatplantor, en kopp java på tumanhand med mor, blev allt så tydligt för mig för ett ögonblick, jag förundrades återigen, över hur tydligt jag kunde se på mig själv och mitt liv, förundrades varför jag inte kunde förmå att se saker så tydligt mest hela tiden, tänkte att nu måste jag väll kunna se tydligt för alltid!
Men ack så jag bedrog mig, igen, för det verkar inte vara meningen att det skall vara SÅ otroligt tydlig, inte längre än för en kort stud, men så pass att det ger mig en inre styrka och vilja att fortsätta min vandring bland molnen.
När två människor vågar vara helt öppna och ärliga, vågar blotta sina innersta hemligheter och sinnesstämningen är den rätta kan en energi byggasupp tillsammans som är såå stor och ljus att allt blir tydligt och självklart!
Ensama dagar, väldiga värld!
Som mjölk om sommaren!
Den blir fort dålig...
Min kondition är som ett mjölkpaket med rödmjölk om sommaren, den blir fort sämre och dålig, väntar man för länge blir den inget att ha och man får köpa ny!
Idag var det dags för det "första" spinningpasset på länge och jag kan väl inte annat än säga att mina ben inte riktigt är vad dom var i våras, kanske inte pulsen heller, men det var rätt ok. Viljan har lite mer att ge den också. Men, jag trampade på och tänkte på en bekants ord när han blev intervjuad i radio efter att vunnit en stor seger efter att verkligen varit på botten under en lång tid!
"Det här var jobbigt, men ändå inget mot vad jag gått igenom"
Allt hänger på viljan, så ärä!!
Det som är bra med att inte träna på länge är att förbättrigen syns ganska fort i början och det är väldigt kul igen!
Min kondition är som ett mjölkpaket med rödmjölk om sommaren, den blir fort sämre och dålig, väntar man för länge blir den inget att ha och man får köpa ny!
Idag var det dags för det "första" spinningpasset på länge och jag kan väl inte annat än säga att mina ben inte riktigt är vad dom var i våras, kanske inte pulsen heller, men det var rätt ok. Viljan har lite mer att ge den också. Men, jag trampade på och tänkte på en bekants ord när han blev intervjuad i radio efter att vunnit en stor seger efter att verkligen varit på botten under en lång tid!
"Det här var jobbigt, men ändå inget mot vad jag gått igenom"
Allt hänger på viljan, så ärä!!
Det som är bra med att inte träna på länge är att förbättrigen syns ganska fort i början och det är väldigt kul igen!
Med tårar i ögonen och darr i läppen....
Jag gråter allt för sällan, men igår var tårarna här hos mig på besök!
Det var inte smärta eller sorg som fick mig att känna gråten svida i min halls, det var ett JAS 37 Gripen mm.
*ler*
Något i mig gör att jag känner en "konstig" känsla när jag upplever någon som kan bemästra skapelser med stora motorer i. I går var det flyguppvisningen i D- J. Kan inte förklara vad det är som händer med mig, men läppen börjar darra och ögonen fylls med tårar som jag kämpar så för att hålla tillbaks, vill ju inte stå där och lipa, igår kunde jag skylla på solen!
Det är bara så mäktigt, en enorm upplevelse som tar tag i hela mig och ruskar om allt jag har. Ljud och synintryck blandas till en skön stämmning. Jag blir så inponerad helt enkelt.
Jag brukar uppleva detta när jag står i rallyskogen också, men det har även börjat komma när jag ser på en rafflande kamp i Moto GP eller F1.
I rallyskogen kan jag känna närvaron av alla människor och främst de taggade förarna, deras förväntningar och starka vilja av att vinna, vara först, ha den bästa tiden. Jag trodde inte jag skulle kunna känna detta när jag ser på tv, men det gör jag ju uppenbarligen.
Är det något fel på mig?
*ler*
Nåväl, jag är som jag är och det är en mäktig, men oförklarlig kännsla!
Det var inte smärta eller sorg som fick mig att känna gråten svida i min halls, det var ett JAS 37 Gripen mm.
*ler*
Något i mig gör att jag känner en "konstig" känsla när jag upplever någon som kan bemästra skapelser med stora motorer i. I går var det flyguppvisningen i D- J. Kan inte förklara vad det är som händer med mig, men läppen börjar darra och ögonen fylls med tårar som jag kämpar så för att hålla tillbaks, vill ju inte stå där och lipa, igår kunde jag skylla på solen!
Det är bara så mäktigt, en enorm upplevelse som tar tag i hela mig och ruskar om allt jag har. Ljud och synintryck blandas till en skön stämmning. Jag blir så inponerad helt enkelt.
Jag brukar uppleva detta när jag står i rallyskogen också, men det har även börjat komma när jag ser på en rafflande kamp i Moto GP eller F1.
I rallyskogen kan jag känna närvaron av alla människor och främst de taggade förarna, deras förväntningar och starka vilja av att vinna, vara först, ha den bästa tiden. Jag trodde inte jag skulle kunna känna detta när jag ser på tv, men det gör jag ju uppenbarligen.
Är det något fel på mig?
*ler*
Nåväl, jag är som jag är och det är en mäktig, men oförklarlig kännsla!
Samlade tankar om att släppa taget.....
Jag samlar mina tankar tills de är mogna att födas.
Fredag, igen! Inte en riktigt "vanlig" fredag, en solig fredag när jag fick väcka tuppen. Tidiga mornar är dom bästa mornarna, iaf på sommaren! Jag gillar "ovanlig" fredagar!
*
Jag brukar samla mina tankar i något sorts fack i min själ, jag sorterar dem med omsorg från alla mina intryck som jag möts av under mina dagar här på Tellus yta.
Jag bygger ett pussel och sakta och säkert växer detta till något som mitt medvetande kan förstå.
Idag handlar det om något så svårt som att våga "släppa taget"
Släppa taget, en klyscha som vi slänger oss med lite då och då! Släppa taget om saker och ting, om ett arbete, om en situation eller om någon annan människas hjärta och själ! Antar att vi alla ha olika svårt att släppa taget om olika saker!
Svårt kan det vara, svårt är det och jag har funderat en hel del varför det är så svårt!
Jag tittar i min egen backspegel och kan se mig själv som ett skolexempel på hur svårt det kan vara, jag kan se människor i min omgivning som har så svårt att slita isär trådarna som dom kanske innerst inne vet att dom skulle må så mycket bättre av att göra, men inte förmår!
Att inte våga förgör och förstör, såren kan bli så djupa och ge fula ärr.
Varför?
*
Sorg?
*
Smärta?
*
Saknad?
*
Trygghet?
Jag tror mycket handlar om osäkerhet och rädslor, som vanligt alltså!
Osäkerhet inför framtiden. Hur skall det bli? Duger just jag? Kommer jag att hitta någon eller något?
Så länge vi håller fast vid det vi har, så vet vi också VAD vi har, oavsett om det är bra eller dåligt.
*Trygghet*
Framtiden är ett oskrivet blad, ibland verkar det skrämma mer än det skapar nyfikenhet och hopp!
Jag är väll en lika god kålsupare jag som alla andra. Ibland är det så förunderligt och förvånande när jag ser saker så tydligt.
(Förändring...)
När jag tänker mina ljusa tankar så finns det inga slut, bara förändringar och nya möjligheter, när dom är mörka finns det bara slut och ingen framtid!
Jag önskar alla människor styrkan att "våga" tänka ljusa tankar, styrkan att våga släppa taget, det är en befrielse och en enorm möjlighet!
Tänk på isen, den släpper sitt tag varje år, den vågar, för den vet att den kommer åter. Just så är det för oss människor också!
*ler*
Lycka till!
Fredag, igen! Inte en riktigt "vanlig" fredag, en solig fredag när jag fick väcka tuppen. Tidiga mornar är dom bästa mornarna, iaf på sommaren! Jag gillar "ovanlig" fredagar!
*
Jag brukar samla mina tankar i något sorts fack i min själ, jag sorterar dem med omsorg från alla mina intryck som jag möts av under mina dagar här på Tellus yta.
Jag bygger ett pussel och sakta och säkert växer detta till något som mitt medvetande kan förstå.
Idag handlar det om något så svårt som att våga "släppa taget"
Släppa taget, en klyscha som vi slänger oss med lite då och då! Släppa taget om saker och ting, om ett arbete, om en situation eller om någon annan människas hjärta och själ! Antar att vi alla ha olika svårt att släppa taget om olika saker!
Svårt kan det vara, svårt är det och jag har funderat en hel del varför det är så svårt!
Jag tittar i min egen backspegel och kan se mig själv som ett skolexempel på hur svårt det kan vara, jag kan se människor i min omgivning som har så svårt att slita isär trådarna som dom kanske innerst inne vet att dom skulle må så mycket bättre av att göra, men inte förmår!
Att inte våga förgör och förstör, såren kan bli så djupa och ge fula ärr.
Varför?
*
Sorg?
*
Smärta?
*
Saknad?
*
Trygghet?
Jag tror mycket handlar om osäkerhet och rädslor, som vanligt alltså!
Osäkerhet inför framtiden. Hur skall det bli? Duger just jag? Kommer jag att hitta någon eller något?
Så länge vi håller fast vid det vi har, så vet vi också VAD vi har, oavsett om det är bra eller dåligt.
*Trygghet*
Framtiden är ett oskrivet blad, ibland verkar det skrämma mer än det skapar nyfikenhet och hopp!
Jag är väll en lika god kålsupare jag som alla andra. Ibland är det så förunderligt och förvånande när jag ser saker så tydligt.
(Förändring...)
När jag tänker mina ljusa tankar så finns det inga slut, bara förändringar och nya möjligheter, när dom är mörka finns det bara slut och ingen framtid!
Jag önskar alla människor styrkan att "våga" tänka ljusa tankar, styrkan att våga släppa taget, det är en befrielse och en enorm möjlighet!
Tänk på isen, den släpper sitt tag varje år, den vågar, för den vet att den kommer åter. Just så är det för oss människor också!
*ler*
Lycka till!
Tid- jag hade tid!
Tid!
Något vi lärt oss att räkna för att julen alltid skall infalla vid just jul, slarvar vi med denna räkning är det snart sommar när jultomten kommer med sina renar!
Kan ju tyckas märkligt och beundransvärt att dom kunde ha så rätt i sina beräkningar en gång för så länge sedan. Idag är det ju en annan tid med alla datorer.
Det jag sa igår och som fick mig att fundera lite mer var följande fras.
- Tid är väll en av de få saker som vi alla har lika mycket av!
Det är ju både en sanning och inte. Alla har 24 timmar på sitt dygn, men utväxlingen på sina timmar skiljer ju enormt mycket. Vissa få behöver inte jobba många minuter på ett helt liv och betydligt många fler skulle behöva ha 1 vecka på varje dygn för att kunna jobba så mycket att de kan köpa den billigaste av födor och ändå knappt överleva!
Så frågan är om vi alla har lika mycket tid? Svaret blir nej på den frågan, även om det rent teoretiskt är fel svar!
Tiden är något värdefullt som vi alla envar har ansvar för att göra så bra som möjligt av!
Tack för mig!
Något vi lärt oss att räkna för att julen alltid skall infalla vid just jul, slarvar vi med denna räkning är det snart sommar när jultomten kommer med sina renar!
Kan ju tyckas märkligt och beundransvärt att dom kunde ha så rätt i sina beräkningar en gång för så länge sedan. Idag är det ju en annan tid med alla datorer.
Det jag sa igår och som fick mig att fundera lite mer var följande fras.
- Tid är väll en av de få saker som vi alla har lika mycket av!
Det är ju både en sanning och inte. Alla har 24 timmar på sitt dygn, men utväxlingen på sina timmar skiljer ju enormt mycket. Vissa få behöver inte jobba många minuter på ett helt liv och betydligt många fler skulle behöva ha 1 vecka på varje dygn för att kunna jobba så mycket att de kan köpa den billigaste av födor och ändå knappt överleva!
Så frågan är om vi alla har lika mycket tid? Svaret blir nej på den frågan, även om det rent teoretiskt är fel svar!
Tiden är något värdefullt som vi alla envar har ansvar för att göra så bra som möjligt av!
Tack för mig!
Sirap!
Sirap i skallen!
Segt och det går trögt!
*ler*
Som när jag inte tränat på länge och har något i kroppen som skapar ett obehag, vill få bort det!
Bästa sättet är att lägga i en högre växel och tokköra, då brukar det släppa efter ett tag, ingen rivstart bara, mjukstart är vad som gäller!
Segt och det går trögt!
*ler*
Som när jag inte tränat på länge och har något i kroppen som skapar ett obehag, vill få bort det!
Bästa sättet är att lägga i en högre växel och tokköra, då brukar det släppa efter ett tag, ingen rivstart bara, mjukstart är vad som gäller!
Konsten att kunna hitta styrkan.
Styrkan!
Ja, det säger ja då, vissa dagar får jag titta under bordet både en och två gånger för att hitta styrkan. Andra dagar "ramlar" den på mig i sådant överflöd att det inte verkar finns någon hejd!
*ler*
Måste jag sänka mina krav eller vinna på trav för att komma i fas?
Så mycket jag vill göra, så lite tid, såå lite tid.
Min mor sa till mig att börja med det roligaste, då kan det bli så att det andra kommer av bara farten. Men jag har ju nästan bara roliga saker jag gör, det är inte det som är problemet. jag skulle behöva vara ledig 47 veckor om året liksom, men ha lön för alla 52 och det minst två gånger var, kanske tre tom!
Ja, det säger ja då, vissa dagar får jag titta under bordet både en och två gånger för att hitta styrkan. Andra dagar "ramlar" den på mig i sådant överflöd att det inte verkar finns någon hejd!
*ler*
Måste jag sänka mina krav eller vinna på trav för att komma i fas?
Så mycket jag vill göra, så lite tid, såå lite tid.
Min mor sa till mig att börja med det roligaste, då kan det bli så att det andra kommer av bara farten. Men jag har ju nästan bara roliga saker jag gör, det är inte det som är problemet. jag skulle behöva vara ledig 47 veckor om året liksom, men ha lön för alla 52 och det minst två gånger var, kanske tre tom!
