Svårformulerade tanke där, säg mig vem du är...
Som en nål i en höstack!
Vissa av mitt livs största och viktigaste tankar är oftast så svårformulerade, dom ligger presis under ytan och gror, dom ligger så pass nära ytan att dom får det solljus dom behöver för att kunna fortsätta växa, men så pass djupt att dom är svåra att upptäcka från där ovan. Ibland, välldigt sällan, glimtar dom till, som en sten i vattenlinjen när ytan sänks något för ett kort ögonblick, då blir dom glasklara och jag kan sätta ord på vad jag tänker i dessa livsviktiga frågor, då förstår jag vad hela livet handlar om och jag kan känna en tillfällig inre lycka och ett lugn som är obeskrivligt behagligt och vackert!
Där i morgonsolens värme, i min moders växthus bland vindruvor i klasar och dignande tomatplantor, en kopp java på tumanhand med mor, blev allt så tydligt för mig för ett ögonblick, jag förundrades återigen, över hur tydligt jag kunde se på mig själv och mitt liv, förundrades varför jag inte kunde förmå att se saker så tydligt mest hela tiden, tänkte att nu måste jag väll kunna se tydligt för alltid!
Men ack så jag bedrog mig, igen, för det verkar inte vara meningen att det skall vara SÅ otroligt tydlig, inte längre än för en kort stud, men så pass att det ger mig en inre styrka och vilja att fortsätta min vandring bland molnen.
När två människor vågar vara helt öppna och ärliga, vågar blotta sina innersta hemligheter och sinnesstämningen är den rätta kan en energi byggasupp tillsammans som är såå stor och ljus att allt blir tydligt och självklart!
Ensama dagar, väldiga värld!
Vissa av mitt livs största och viktigaste tankar är oftast så svårformulerade, dom ligger presis under ytan och gror, dom ligger så pass nära ytan att dom får det solljus dom behöver för att kunna fortsätta växa, men så pass djupt att dom är svåra att upptäcka från där ovan. Ibland, välldigt sällan, glimtar dom till, som en sten i vattenlinjen när ytan sänks något för ett kort ögonblick, då blir dom glasklara och jag kan sätta ord på vad jag tänker i dessa livsviktiga frågor, då förstår jag vad hela livet handlar om och jag kan känna en tillfällig inre lycka och ett lugn som är obeskrivligt behagligt och vackert!
Där i morgonsolens värme, i min moders växthus bland vindruvor i klasar och dignande tomatplantor, en kopp java på tumanhand med mor, blev allt så tydligt för mig för ett ögonblick, jag förundrades återigen, över hur tydligt jag kunde se på mig själv och mitt liv, förundrades varför jag inte kunde förmå att se saker så tydligt mest hela tiden, tänkte att nu måste jag väll kunna se tydligt för alltid!
Men ack så jag bedrog mig, igen, för det verkar inte vara meningen att det skall vara SÅ otroligt tydlig, inte längre än för en kort stud, men så pass att det ger mig en inre styrka och vilja att fortsätta min vandring bland molnen.
När två människor vågar vara helt öppna och ärliga, vågar blotta sina innersta hemligheter och sinnesstämningen är den rätta kan en energi byggasupp tillsammans som är såå stor och ljus att allt blir tydligt och självklart!
Ensama dagar, väldiga värld!
Kommentarer
Trackback
