Med tårar i ögonen och darr i läppen....
Jag gråter allt för sällan, men igår var tårarna här hos mig på besök!
Det var inte smärta eller sorg som fick mig att känna gråten svida i min halls, det var ett JAS 37 Gripen mm.
*ler*
Något i mig gör att jag känner en "konstig" känsla när jag upplever någon som kan bemästra skapelser med stora motorer i. I går var det flyguppvisningen i D- J. Kan inte förklara vad det är som händer med mig, men läppen börjar darra och ögonen fylls med tårar som jag kämpar så för att hålla tillbaks, vill ju inte stå där och lipa, igår kunde jag skylla på solen!
Det är bara så mäktigt, en enorm upplevelse som tar tag i hela mig och ruskar om allt jag har. Ljud och synintryck blandas till en skön stämmning. Jag blir så inponerad helt enkelt.
Jag brukar uppleva detta när jag står i rallyskogen också, men det har även börjat komma när jag ser på en rafflande kamp i Moto GP eller F1.
I rallyskogen kan jag känna närvaron av alla människor och främst de taggade förarna, deras förväntningar och starka vilja av att vinna, vara först, ha den bästa tiden. Jag trodde inte jag skulle kunna känna detta när jag ser på tv, men det gör jag ju uppenbarligen.
Är det något fel på mig?
*ler*
Nåväl, jag är som jag är och det är en mäktig, men oförklarlig kännsla!
Det var inte smärta eller sorg som fick mig att känna gråten svida i min halls, det var ett JAS 37 Gripen mm.
*ler*
Något i mig gör att jag känner en "konstig" känsla när jag upplever någon som kan bemästra skapelser med stora motorer i. I går var det flyguppvisningen i D- J. Kan inte förklara vad det är som händer med mig, men läppen börjar darra och ögonen fylls med tårar som jag kämpar så för att hålla tillbaks, vill ju inte stå där och lipa, igår kunde jag skylla på solen!
Det är bara så mäktigt, en enorm upplevelse som tar tag i hela mig och ruskar om allt jag har. Ljud och synintryck blandas till en skön stämmning. Jag blir så inponerad helt enkelt.
Jag brukar uppleva detta när jag står i rallyskogen också, men det har även börjat komma när jag ser på en rafflande kamp i Moto GP eller F1.
I rallyskogen kan jag känna närvaron av alla människor och främst de taggade förarna, deras förväntningar och starka vilja av att vinna, vara först, ha den bästa tiden. Jag trodde inte jag skulle kunna känna detta när jag ser på tv, men det gör jag ju uppenbarligen.
Är det något fel på mig?
*ler*
Nåväl, jag är som jag är och det är en mäktig, men oförklarlig kännsla!
Kommentarer
Trackback
