Hä bint nö villär Johan!
-"Det passar väll aldrig att dö."
-"Åk hem du och ha det så bra du kan!"
Fast jag vill ju stanna hos dig pappa, jag vill stanna hos dig så länge det bara går min älskade pappa.
Jag vill inte att du ska vara ledsen och rädd, jag vill inte att du ska gå, inte redan.
Jag vill bara att du ska vara hemma när jag riger och undrar hur du har det,
när jag berättar vad "Oa- Matta-Ia" gjort idag.
*
Det finns ingen rättvisa, det kan jag acceptera. Det är bara något som vi människor försöker skapa.
Det finns inget som varar för evige, det finns bara dagar som går och går och som tillslut blir till ända!
Vad vi fyller dem med måste vi själva välja med omsorg för en regnig höstdag är det slut på detta jordeliv.
Det är en väldigt märklig känsla i mig just nu, det är många märkliga känslor i mig. Min egen pappa ska dö och vi gråter tillsammans, vi försöker trösta varandra i soegen och du försöker intala mig att sista loppet är inte kört än. Jag är för klok för att tro dig, men jag försöker låssas, men jag vet vad som väntar.
Jag är ledsen, men jag känner också att jag vågar vara i min egen ångest, jag vågar möta min egen sorg och jag tror att det ger dig tröst pappa.
Nu finns det inget att förlora längre, alla masker ligger på marken och vi möts på riktigt för första och sista gången.
Detta ska jag aldrig glöma, detta ska bli min styrka och vägvisare.
<3 Jag ska stå vid din sida...
Tänker på er allihop. Hälsa K. att jag tänker på honom. Livet är som sagt bara till låns, men man glömmer oftast det och koncentrerar sig lätt på fel saker medans man är här. Man blir grymt påmind om det när något sådant här knackar på dörren.
Massor med kramar!
Yvonne