Det går tungt!
Livet är en paradox!
Jag är så långt bort från en F1 på plan och slät asfalt det går att komma, jag är mer som en Volvo-valp som tuggar omkring i gytjan långt ute i ödemarken.
Sakta men "säkert" går det frammåt, i sakta mak och med dålig utväxling i lådan...
Jag borde nog öppna första "nöd" brevet och läsa instruktionen noga.
Det är inte motivation som driver mig just nu, nästan bara disiplin!
Följande finns att läsa:
-Det är bara när det går riktigt tungt som det kan gå lätt" Fysiskt tungt och psykiskt låttnad!
Jag läser vidare...
"Gör saker, tvinga mig själv att få saker gjorda, då lättar det...
Gör inte bara sake jag brukar göra...
Kastamig ut i det okända, där finns också det oväntade och okända....
Prata, prata och prata.
Våga vara bland de "udda" människorna, i deras (våran) värld finns inte ordet konstigt inte heller "onaturligt", allt är naturligt och tillåtet där!
Inget är kul eller roligt, bara mer eller mindre tråkigt. Vad är igentligen kul? Jag glider i diket!
