Dagar som bara går och går och går...!
Någon sa att dagarna bara går och går...!
Denne någon kunde inte ana, eller så var det just det denne kunde, för dagarna bara går och går, fortare och fortare för varje dag!
Förr kunde jag känna att det var länge till något skulle inträffa, jag längtade och väntade! Nu behöver jag bara blunda en kort sekund och vips så är jag redan där och innan jag hinner blinka är jag förbi det jag väntade på/ längtade efter!
Det är faktiskt lite obehagligt, för jag inser ju att det finns inte en obegränsad mängd med nya dagar, timmglaset har inte hur mycket sant som hellst, allt har ett slut, även om det kan tyckas som mycket avlägset!
Jag brukade skoja och säga att veckan består av två halvdagar, måndag morgon och fredag kväll! Nu är det inte längre ett skoj, det är allvar och verkligen på riktigt!
Har jag blivit fartblind eller är det förhållandet mellan min stigande ålder och timmarnas faktiska längd som spelar mig detta spratt?
Vad ska jag välja bort för att inte känna såhär, för jag tycker verkligen att det är obehagligt!
Jag vill inte leva mitt liv i framtiden, då missar jag ju hela grejen med detta NU!
Någon som har något att tillföra?
Att leva i nuet är verkligen lättare sagt än gjort........
