Det finns nog inga bra tillfällen att gråta!
...Eller så är alla tillfällen, bra tillfällen..
När jag läser det jag skrev idag när jag fortfarande var ovetande hur sjuk pappa är tycker jag att jag formulerade mig bra fast jag var som omtöcknad..
Ofta känner jag så när gråten bränner på insidan av ögonlocken och svider i halsen.
Inte nu...senare, då passar det bätter.
Men det "passar" aldrig bättre, lika bra att ta den som den kommer.
Just nu finns det en massa gråt i mig som vill ut i det fria, jag förstår den.
För vem vill vara instängd?
Jag går in i mig själv och vilar där i skydd av mitt yttre, där i mitt innersta hittar jag frid, där kan jag få vara för mig själv och gråta....
Ibland är det svårt att släppa in någon som knackar på, jag försöker laga hålet, fast jag igentligen bara vill ha hjälp att hitta ut igen.
När jag väl hittar styrkan i mig själv går det så mycket enklare att hitta ut igen.
Gång på gång slås jag av hur bra jag är på att spela "defensivt" och på hur dålig jag är på "offensiven"!
Ett bra försvarsspel gör mig väldigt svårslagen, men jag vinner å andra sidan inte heller om inte motståndaren tabbar sig...
Kommentarer
Postat av: Yvonne
Kram, kram och kram...
Trackback
