Kärlek till livet!
Vissa korta stunder!
Vissa korta stunder kan jag känna en innerligt djup och harmonisk känsla glimta förbi, en stor och fin värme och lycka sprids i min kropp och jag brukar bli lite gråtmild, jag kan bara beskriva det som att "uppkopplingen" funkar klockrent just i dessa stunder!
*ler*
Jag vill under dessa korta glimtar av mitt liv berätta för människor i min närhet hur mycket jag tycker om dem och hur tacksam jag är för att jag är jag och för allt slit som fört mig till den plats där jag står idag.
*glad*
Det är dessa korta stunder som verkligen ger mig styrkan och tron på mig själv och det lockar mig när jag verkligen "vet" hur underbart mitt liv kan bli!
Kapten Johanowski styr skutan vidare i ömsom storm och ömsom solsken.
Just i detta nu är det strålande solsken, kavlugnt på ytan, inte en krusning så långt ögat kan nå. Solen värmer mig på djupet och jag tillåter mig själv att njuta, dessa stunder är så otroligt flyktiga och ju mer jag försöka "hålla fast" i dessa, ju fortare försvinner de.
Jag låter denna känsla ligga i min helt öppna hand, jag glädjs åt den så länge den stannar här hos mig. Det behövs en ack så liten "vindpust" för att den skall försvinna igen, men nu vågar jag lita på att den kommer åter!
"Jag vill tacka livet"
Vissa korta stunder kan jag känna en innerligt djup och harmonisk känsla glimta förbi, en stor och fin värme och lycka sprids i min kropp och jag brukar bli lite gråtmild, jag kan bara beskriva det som att "uppkopplingen" funkar klockrent just i dessa stunder!
*ler*
Jag vill under dessa korta glimtar av mitt liv berätta för människor i min närhet hur mycket jag tycker om dem och hur tacksam jag är för att jag är jag och för allt slit som fört mig till den plats där jag står idag.
*glad*
Det är dessa korta stunder som verkligen ger mig styrkan och tron på mig själv och det lockar mig när jag verkligen "vet" hur underbart mitt liv kan bli!
Kapten Johanowski styr skutan vidare i ömsom storm och ömsom solsken.
Just i detta nu är det strålande solsken, kavlugnt på ytan, inte en krusning så långt ögat kan nå. Solen värmer mig på djupet och jag tillåter mig själv att njuta, dessa stunder är så otroligt flyktiga och ju mer jag försöka "hålla fast" i dessa, ju fortare försvinner de.
Jag låter denna känsla ligga i min helt öppna hand, jag glädjs åt den så länge den stannar här hos mig. Det behövs en ack så liten "vindpust" för att den skall försvinna igen, men nu vågar jag lita på att den kommer åter!
"Jag vill tacka livet"
Kommentarer
Trackback
