Dag 80 Mål, perspektiv och mod att tåla!

Det har nu gått 80 dagar sedan dag 1!
Jag har bloggat i 80 dagar....redan 80 dagar, märkligt vad fort tiden har gått! Ska bli kul att läsa detta jag skrivit hittills när hösten kommer igen.

Perspektiv på tillvaron
Någon klok person sa att man förstår inte själv vad man skriver när man skriver, det är bara kroppen som vet just i detta nu vad jag skall skriva, hjärtat vet men inte hjärnan, det tar minst 2- 4 veckor innan hjärnan förstår vad kroppen och hjärtat viste för nästan en månad sedan!


(Kan det vara så?)

Jag tror faktiskt att det ligger ganska mycket i detta. Själv kan jag tycka att mitt liv står och stampar många gånger, men när jag läser vad jag skrev nu i höstas så förstår jag att så inte är fallet. Svårt att se när jag tittar på en allt för kort tid, måste sätta saker i ett större perspektiv för att kunna se en trend, som vilken kurva som helst. Detta är dock inte vilken kurva som hellst! Det är mitt livs kurva jag tittar på men lite perspektiv!!!

*ler*

Jag har verkligen tagit stora kliv nu, jag kanske borde fira mig själv och att mitt mod att tåla blivit så mycket bättre. *ler* För det kunde inte bli sämre än det var förra året, då var det uselt. *asg* Ger mig en stor klapp på axeln, tittar mig i spegeln och blir full i flin, vilken fantastisk grabb du är Johanowski!! Den oslipade diamant jag är verkar ta sin form mer och mer och det är jag själv som är konstnären i just mitt liv!!

Mål. Hur ser livet ut om ett år?
Mål sägs ju vara viktiga att ha för att komma någon vart här i livet.
vad är väll en GPS mottagare utan en karta? Inte mycket. Det enda jag då vet är att jag står just här där mina fötter vilar mot marken, men jag har inget att relatera till, alltså har jag ingen aning om vart jag ÄR. Här kan vara vart som helst på Tellus, Jorden!

Med en karta i min GPS vet jag vart jag befinner mig, jag kan relatera till min omgivning och sätta saker i ett sammanhang, men jag vet fortfarande inte vart jag är på väg. Alltså kan jag inte heller veta hur jag skall ta mig dit, för jag kanske inte vet VART jag vill?

Alltså!! Jag måste veta vart jag vill för att kunna styra dit. Jag har min GPS, jag har min karta och nu skall jag sätta mitt mål för att kunna navigera dit! Omvägar och återvändsgränder finns det gott om i livet, men så länge jag har ett mål så kan jag sträva mot detta, höja blicken och titta mot solen och förundras hur vackert det är!

*lycklig*

Det är den 22 oktober 2009 idag!
Junior fyller 7 år och vi ska ha ett fint kalas för att fira denna fantastiska dag nu strax. Junior springer omkring här och är ivrig, han är så glad och uppspelt, förväntansfull!!

Han är glad för sin morgonklapp han fick av mig idag, jag känner mig som en bra och lycklig pappa som skall göra allt för att denna dag skall bli lyckad och ett fint minne för min älskade son!

Mina närmaste och käraste kommer på besök för att fira med oss, även några av juniors kompisar från skolan kommer hit.

Jag trivs med livet och har hittat en bra balans på det mesta här i livet, jag njuter av nuet som jag inte kunnat göra tidigare, jag känner att denna väg jag nu färdas på leder mig hem, för det är den känslan jag sökt med lykta och ljus. Jag vill komma hem!


(Jag gläds för att jag känner mig trygg i mina beslut och handlingar!
)

Jag tänker tillbaks på sommaren som nyss var här, på alla härliga cykelturer, på alla mil jag trampat både för mig själv och tillsammans, i glädje. Ljudet av den knastrande grusvägen och känslan av solens värme mot min svettiga rygg. HÄRLIGT!!

Det blev en underbar sommar med många bad och lata dagar på stranden, det blev även några nakenbad om natten, men det talar vi tyst om här och nu....*ler*

Nu när det går mot vinter känns det bra att ha mycket fin björkved att elda, många fina och mysiga stunder ska det bli framför brasan!!

Torr björkved i stora lass får brasan att brinna lugnt och stilla med lagom mycket syre!

Riktningen är utstakad
Jag är utsättare och pinnpojk, jag stakar ut riktningen och ser att "flugorna" flyter fint i både höjd- och sidled, kommer att bli fint detta! Tänk hur enkelt allt kan synas vara när skogen är borta och jag kan "flukta" in framtiden från där jag står!


"- Två fingrar höger"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0