Dag 76 En sten föll ner i djupet
En sten föll från mitt hjärta
En börda släpper från mina axlar
Tänk hur skönt det känns när något som inte känts bra tillslut börjar släppa!
Igår föll en sten från mitt hjärta och det fick mig att gråta av en blandnin av glädje och spänning, det kändes så skönt, som om något svart som gnagt i mig under ett längre tag äntligen började släppa!
Något från förr som jag plågat mig själv med kan jag låta vila nu!
Tack livet!!
Jag sträckte ut min hand för att nå försoning och jag kan väll inte säga att det blev riktigt så bra som jag skulle önska, men det räcker för mig, nu kan det som är dött få vila i frid i sin grav högt där uppe i berget. Djupt där nere i stillheten, i den rogivande svalkan. Sakta få vaggas till ro!
(Gruvorna vid Lekomberga, en vacker minneslund med utsikt över sjön Väsman i Grangärde socken)
Jag tackar mig själv för att jag försökte!
En börda släpper från mina axlar
Tänk hur skönt det känns när något som inte känts bra tillslut börjar släppa!
Igår föll en sten från mitt hjärta och det fick mig att gråta av en blandnin av glädje och spänning, det kändes så skönt, som om något svart som gnagt i mig under ett längre tag äntligen började släppa!
Något från förr som jag plågat mig själv med kan jag låta vila nu!
Tack livet!!
Jag sträckte ut min hand för att nå försoning och jag kan väll inte säga att det blev riktigt så bra som jag skulle önska, men det räcker för mig, nu kan det som är dött få vila i frid i sin grav högt där uppe i berget. Djupt där nere i stillheten, i den rogivande svalkan. Sakta få vaggas till ro!
(Gruvorna vid Lekomberga, en vacker minneslund med utsikt över sjön Väsman i Grangärde socken)
Jag tackar mig själv för att jag försökte!
Kommentarer
Trackback
