Fäbodliv - ett riktigt liv!
Vila
Efter ännu ett dagsverk med höskörden är det gott att avnjuta en sval maltdryck i skuggan.
Tystnaden som fylls av stilla fågelkvitter och aspenslöv som "rasslar" fridfullt.
Solen går sin gilla gång över himlavalvet och står nu i nord väst i väntan på den stundande aftonen. Även solen tycks behöva sin så välförtjänta vila.
Att känna förfädernas närvaro i form av denna möjlighet, att få sitta här alena och glädjas över de hö som slagits, strängats, soltorkats för att sedan bärgas.
Det är en rofylld känsla att med räfsa i trä stränga de gräs som nyss slogs.
Jag kan inte annat än tänka på de tider som flytt. När en god skörd innebar trygghet och visshet om att ännu en vinter skulle överlevas. Med välfyllda lador kommer ett lugn i mitt hjärta och själ.
Detta måste vara meningen med livet, att få skörda det som naturen givit åt oss, gång på gång utan att kräva Något i retur. Att få slippa nutidens sönderstressade lyxtillvaro. Att få känna sann och äkta glädje och kärlek till något som inte går att köpa för pengar, endast kroppsarbete med solbränna och behagligt trötta musklet är gott nog!
Tystnaden som fylls av stilla fågelkvitter och aspenslöv som "rasslar" fridfullt.
Solen går sin gilla gång över himlavalvet och står nu i nord väst i väntan på den stundande aftonen. Även solen tycks behöva sin så välförtjänta vila.
Att känna förfädernas närvaro i form av denna möjlighet, att få sitta här alena och glädjas över de hö som slagits, strängats, soltorkats för att sedan bärgas.
Det är en rofylld känsla att med räfsa i trä stränga de gräs som nyss slogs.
Jag kan inte annat än tänka på de tider som flytt. När en god skörd innebar trygghet och visshet om att ännu en vinter skulle överlevas. Med välfyllda lador kommer ett lugn i mitt hjärta och själ.
Detta måste vara meningen med livet, att få skörda det som naturen givit åt oss, gång på gång utan att kräva Något i retur. Att få slippa nutidens sönderstressade lyxtillvaro. Att få känna sann och äkta glädje och kärlek till något som inte går att köpa för pengar, endast kroppsarbete med solbränna och behagligt trötta musklet är gott nog!
Skärgårdsliv i sin enkelhet!
Småskalighet i skärgården!
Som i en helt annan tid i ett annat liv. Mitt besök i den Svenska sommarskärgården var som en blandning av Sällskapsresan och en stor och vacker stillhet!
Vilken miljö!
Allt är så enkelt och fridfullt, men också så slitsamt. Kämparglöden och viljan lyser stark hos många av de boende, för att dom skall kunna "överleva" där ute måste dom kämpa.
Tack!
Som i en helt annan tid i ett annat liv. Mitt besök i den Svenska sommarskärgården var som en blandning av Sällskapsresan och en stor och vacker stillhet!
Vilken miljö!
Allt är så enkelt och fridfullt, men också så slitsamt. Kämparglöden och viljan lyser stark hos många av de boende, för att dom skall kunna "överleva" där ute måste dom kämpa.
Tack!
Huvudvärk!
Den sjukes önskan är bara en- Den friskes är 1000.
Det är så lätt att förglömma att det viktigaste och det som betyder mest för oss människor är att få vara friska. Kan ju tyckas som en klen tröst för den som är fattig och inga pengar har till mat och husrum.
Men utan hällsan vad är vi då?
Det är så lätt att förglömma att det viktigaste och det som betyder mest för oss människor är att få vara friska. Kan ju tyckas som en klen tröst för den som är fattig och inga pengar har till mat och husrum.
Men utan hällsan vad är vi då?
Vi skålar för en midsommar till!
Mässmörsafton!
Sverige, Sverige, älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Någon som stog mig nära för många år sedan!
Människor som försvinner ur mitt liv!
Jag börjar förstå att det är viktigt för mig att behålla kontakten med människor i mitt liv som en gång betydde mycket för mig!
Det slog mig ännu en gång igår, en "dörröppnare" till mitt minne passerade hastigt genom mitt livsrum och genast gav min tanke mig en känsla av en sorts saknad! Saknaden av att bara kunna ringa och säga "-Hej, hur har du det nu för tiden, vore kul att höra att du har det bra, minns du när vi brukade göra si och så?"
Jag kände mig lite ledsen för att det inte fuknar att göra så, det är inget jag tänker på om dagarna, men ibland händer det!
Min tes som jag försöker leva efter är ju att inget dör, det bara förändras, så jag har bestämt mig att tänka så även i denna fråga!
Jag skickar ut en stor kram i kosmos och hoppas att du känner energin!
-"Önskar dig en trevlig sommar med många glada skratt"
Jag börjar förstå att det är viktigt för mig att behålla kontakten med människor i mitt liv som en gång betydde mycket för mig!
Det slog mig ännu en gång igår, en "dörröppnare" till mitt minne passerade hastigt genom mitt livsrum och genast gav min tanke mig en känsla av en sorts saknad! Saknaden av att bara kunna ringa och säga "-Hej, hur har du det nu för tiden, vore kul att höra att du har det bra, minns du när vi brukade göra si och så?"
Jag kände mig lite ledsen för att det inte fuknar att göra så, det är inget jag tänker på om dagarna, men ibland händer det!
Min tes som jag försöker leva efter är ju att inget dör, det bara förändras, så jag har bestämt mig att tänka så även i denna fråga!
Jag skickar ut en stor kram i kosmos och hoppas att du känner energin!
-"Önskar dig en trevlig sommar med många glada skratt"
Jag gick vilse!
I början av juni!
Jag grät ikapp med regnet några dagar i början av juni, jag grät av smärta och av rädsla. Jag gick vilse och visste inte hur jag skulle hitta "hem" igen.
Jag kunde inte förmå mig själv att erkänna att jag började förstå att jag var vilse och det gjorde inte bördan lättare!
Tillslut tog "autopiloten" över och gjorde det som måste ske, jag kunde berätta att jag var vilse och att jag var rädd att inte hitta hem igen!
Nu sitter jag tryggt i min varma boning och har lovat mig själv att våga gå ut i de okända igen, ännu längre ner i outforskade vatten, ännu längre ut i det okända. Det som jag skall göra annorlunda är att "hålla tummen på kartan" så jag vet vart jag är så ofta jag känner att jag behöver, jag har lovat mig att inte börja springa direkt igen, först små steg och sedan skall jag öka steglängden när och om jag vill.
Det gör så ont att trilla på knäna och jag vill inte likna hem med blodet rinnande mer!
Jag vill verkligen våga mig ut på djupt vatten, jag vet ju att jag är en duktig "simmare" och kan navigera till skattkammaren för egen maskin, nu gäller det att hålla tron i sikte!
*ler*
Jag grät ikapp med regnet några dagar i början av juni, jag grät av smärta och av rädsla. Jag gick vilse och visste inte hur jag skulle hitta "hem" igen.
Jag kunde inte förmå mig själv att erkänna att jag började förstå att jag var vilse och det gjorde inte bördan lättare!
Tillslut tog "autopiloten" över och gjorde det som måste ske, jag kunde berätta att jag var vilse och att jag var rädd att inte hitta hem igen!
Nu sitter jag tryggt i min varma boning och har lovat mig själv att våga gå ut i de okända igen, ännu längre ner i outforskade vatten, ännu längre ut i det okända. Det som jag skall göra annorlunda är att "hålla tummen på kartan" så jag vet vart jag är så ofta jag känner att jag behöver, jag har lovat mig att inte börja springa direkt igen, först små steg och sedan skall jag öka steglängden när och om jag vill.
Det gör så ont att trilla på knäna och jag vill inte likna hem med blodet rinnande mer!
Jag vill verkligen våga mig ut på djupt vatten, jag vet ju att jag är en duktig "simmare" och kan navigera till skattkammaren för egen maskin, nu gäller det att hålla tron i sikte!
*ler*
Arbetarklassens röda fana i topp!
Dalfolkets rätta färger avspeglade sig i hela vårt län!
Måste ge Smedjebacksborna en stor eloge för att dom visade vart det "blå" skåpet skall stå ännu en gång. *ler*
En bild sägs ju säga mer än 100 ord!
Måste ge Smedjebacksborna en stor eloge för att dom visade vart det "blå" skåpet skall stå ännu en gång. *ler*
En bild sägs ju säga mer än 100 ord!
Alla ska vi dö en gång!
Livet är en dödlig åkomma!
Vi människor av idag tycks glömt detta för allt för länge sedan! Vad kan vara mer naturligt och självklart än att dö? Det finns ju bara en sak som är lika självklar och det har vi alla redan upplevt.......
vi blev födda till denna jord en gång i tiden!
Vi pratar knappt om döden, vi har andra ord för döden för att slippa nämna den vid sitt rätta namn. Vi förskönar och försöker att få den att låta som något annat, något mindre skrämmande kanske?
Förr fick man inte kalla Bergsfrun för Bergsfrun, man vara rädd att reta henne som styrde nere i gruvan här i kopparberget, man trodde att hon skulle göra så en olycka inträffade.
Man kallade inte vargen vid namn, man var rädd så man sa ulven, gråben mm.
Är det så det är med döden också?
Vi förfäras över hemskheterna i det inträffade när ett stort flygplan störtar spårlöst i havet. Vi blir upprörda och ledsna, vi "frossar" i medias sjuka rapportering kring detta och liknande händelser.
Jag kan tänka att så länge jag inte drabbas personligen, så är detta, även fast det är mycket tragiskt, en del av livet!
Vi skall alla en gång dö och vi vet oftast inte när. Även fast vi är "trygghetsnarkomaner" i trygghetens högborg, så kan det hända oss saker som vi inte kan styra över, vi kan bli "offer" för någon eller något som gör att vi själva dör eller att någon annhörig dör!
Varför kan vi inte bara acceptera det?
Döden har inte längre någon naturlig plats i våra liv och i vårt samhälle. Vi gömmer undan den i ett mörk hörn och vill inte ens se åt de hållet. Döden har blivit något sjukt och "fult".
Förr, när folk dog av sjukdomar och olyckor, då hade döden en naturlig plats i människornas liv. Alla hade någon som nyss dött i just sin familj.
Idag blir vi nästan förvånade när mor och farföräldrarna dör och om någon yngre gör det så är det en katastrof. (Vilket det också självklart är).
Skulle vi uppskatta saker och varandra, själva livet, mer om döden var en "naturlig" del av livet?
Liemannen!
Vi människor av idag tycks glömt detta för allt för länge sedan! Vad kan vara mer naturligt och självklart än att dö? Det finns ju bara en sak som är lika självklar och det har vi alla redan upplevt.......
vi blev födda till denna jord en gång i tiden!
Vi pratar knappt om döden, vi har andra ord för döden för att slippa nämna den vid sitt rätta namn. Vi förskönar och försöker att få den att låta som något annat, något mindre skrämmande kanske?
Förr fick man inte kalla Bergsfrun för Bergsfrun, man vara rädd att reta henne som styrde nere i gruvan här i kopparberget, man trodde att hon skulle göra så en olycka inträffade.
Man kallade inte vargen vid namn, man var rädd så man sa ulven, gråben mm.
Är det så det är med döden också?
Vi förfäras över hemskheterna i det inträffade när ett stort flygplan störtar spårlöst i havet. Vi blir upprörda och ledsna, vi "frossar" i medias sjuka rapportering kring detta och liknande händelser.
Jag kan tänka att så länge jag inte drabbas personligen, så är detta, även fast det är mycket tragiskt, en del av livet!
Vi skall alla en gång dö och vi vet oftast inte när. Även fast vi är "trygghetsnarkomaner" i trygghetens högborg, så kan det hända oss saker som vi inte kan styra över, vi kan bli "offer" för någon eller något som gör att vi själva dör eller att någon annhörig dör!
Varför kan vi inte bara acceptera det?
Döden har inte längre någon naturlig plats i våra liv och i vårt samhälle. Vi gömmer undan den i ett mörk hörn och vill inte ens se åt de hållet. Döden har blivit något sjukt och "fult".
Förr, när folk dog av sjukdomar och olyckor, då hade döden en naturlig plats i människornas liv. Alla hade någon som nyss dött i just sin familj.
Idag blir vi nästan förvånade när mor och farföräldrarna dör och om någon yngre gör det så är det en katastrof. (Vilket det också självklart är).
Skulle vi uppskatta saker och varandra, själva livet, mer om döden var en "naturlig" del av livet?
Liemannen!
Moral och tidsaspekter!
Har vi en högre moral när vi tänker på saker långt fram i tiden?
Är det så att vi kan "kosta på oss" en högre moral när det är saker vi skall göra i en avlägsen framtid?
Då finns det inte så många "hinder" som kan få oss att välja en lägre nivå på vår moral!
Saker vi skall göra i dag eller i morgon, där kan vi tänka oss att sänka vår moral, för vi kanske inte tycker oss ha tid eller råd att göra det så bra som vi kanske skulle vilja!
Är detta en sanning eller är det så "primitiva" vi verkligen är?
Jag tror nog att det ligger en hel del i min tes! I vart fall när jag ser till mig själv verkar det stämma!
Det verkar vara betydligt lättare att göra det som är "rätt" när jag har gott om ekonomiska medel och gott om tid, moralen sjunker när jag inte har råd!
Min fråga blir då, har vi råd med tanke på samhällets sjunkande moral att inte ha råd?
Vad händer med människor som får det sämre? Sjunker deras moral?
Eftersom jag tror på det goda i människor tills motsatsen är bevisat och även då vill jag fortsätta att tro på det goda, så tro jag inte på ett samhälle där klyftorna ökar och makten och välståndet förskjuts till en mindre skara människor, det finns väll för många talande exempel där det inte gått så bra!!
Läs mer här
Är det så att vi kan "kosta på oss" en högre moral när det är saker vi skall göra i en avlägsen framtid?
Då finns det inte så många "hinder" som kan få oss att välja en lägre nivå på vår moral!
Saker vi skall göra i dag eller i morgon, där kan vi tänka oss att sänka vår moral, för vi kanske inte tycker oss ha tid eller råd att göra det så bra som vi kanske skulle vilja!
Är detta en sanning eller är det så "primitiva" vi verkligen är?
Jag tror nog att det ligger en hel del i min tes! I vart fall när jag ser till mig själv verkar det stämma!
Det verkar vara betydligt lättare att göra det som är "rätt" när jag har gott om ekonomiska medel och gott om tid, moralen sjunker när jag inte har råd!
Min fråga blir då, har vi råd med tanke på samhällets sjunkande moral att inte ha råd?
Vad händer med människor som får det sämre? Sjunker deras moral?
Eftersom jag tror på det goda i människor tills motsatsen är bevisat och även då vill jag fortsätta att tro på det goda, så tro jag inte på ett samhälle där klyftorna ökar och makten och välståndet förskjuts till en mindre skara människor, det finns väll för många talande exempel där det inte gått så bra!!
Läs mer här
Jordad!
Så stilla och lugnt, ganska fridfullt!
Helt plötsligt så finns känslan bara där av att vara "jordad"
Jag har varit på besök år 1760, en regnig förmiddag "hamnade" jag helt ovetande i en, för mig, väldigt gammal miljö där tiden stått stilla i en herrans massa år.
Jordningen blev fullbordad där i regnet när jag strövade runt i rummen och kände mig berörd av historiens vingslag. Det hela började redan igår kväll när jag kände mig rätt låg och allt var så stilla, fåglarna kvittrade inte som dom brukar och molnen hopade sig på en allt mörkare himmel.
Helt plötsligt så finns känslan bara där av att vara "jordad"
Jag har varit på besök år 1760, en regnig förmiddag "hamnade" jag helt ovetande i en, för mig, väldigt gammal miljö där tiden stått stilla i en herrans massa år.
Jordningen blev fullbordad där i regnet när jag strövade runt i rummen och kände mig berörd av historiens vingslag. Det hela började redan igår kväll när jag kände mig rätt låg och allt var så stilla, fåglarna kvittrade inte som dom brukar och molnen hopade sig på en allt mörkare himmel.
Backahem igen
Så mycket jag vill göra!
Hur mycket roligt som helst, vet knappt vad jag skall börja med, "allt" är ju så roligt!
Vilket härligt väder, helt underbart att leva dagar som de som just passerat!
Som ett stort smörgåsbord, men en massa gosaker, lätt att ta för mycket av allt och bli proppmätt om jag inte passar mig!
Bäst att backa hem igen och börja från början, varva ner och se på allt lite klarare och försöka strukturera lite bättre, inte bli stressad av allt roligt som jag vill göra. Bättre att spara lite mer på "godiset" och ta lite då och då, räcker längre och smakar så mycket mer om jag får bli sugen mellan bitarna!
Det du skriver mamma är nog mer så som jag tänker nu för tiden! Bättre börja med det roliga, men när allt är roligt da? Börja med det roligaste?
*ler*
Hur mycket roligt som helst, vet knappt vad jag skall börja med, "allt" är ju så roligt!
Vilket härligt väder, helt underbart att leva dagar som de som just passerat!
Som ett stort smörgåsbord, men en massa gosaker, lätt att ta för mycket av allt och bli proppmätt om jag inte passar mig!
Bäst att backa hem igen och börja från början, varva ner och se på allt lite klarare och försöka strukturera lite bättre, inte bli stressad av allt roligt som jag vill göra. Bättre att spara lite mer på "godiset" och ta lite då och då, räcker längre och smakar så mycket mer om jag får bli sugen mellan bitarna!
Det du skriver mamma är nog mer så som jag tänker nu för tiden! Bättre börja med det roliga, men när allt är roligt da? Börja med det roligaste?
*ler*
