Solen skiner över taket!
Solen skiner!
Här på mitt kontor kan jag se solen komma vandrande över taknocken för att sedan lysa rakt in genom mitt fönster som vetter mot söder. Sitter och tänker på att det är sommar och att vi nu närmar oss sommarens sista månad, redan på väg mot höst alltså! vart tog tiden vägen?
Mina dagar har varit fylld med arbete, kroppsarbete som jag gillar så mycket, men det har inte blivit någon tid för bad, bara några snabbdopp med syfte att svalka eller tvätta mig ren. Var somrarna såhär även förr? När jag var liten vill jag minnas att vi badade en massa gånger, var det så eller minns jag bara det som var roligt?
I bilen hit i morse slog det mig, igen! Vad är det som är viktigaste i livet? ja förutom att ha hälsan alltså! Jo, det är relationer till mina nära och kära! Jag är inte den bästa att odla dessa, djupt i mig finns det en drivkraft som vill få mig att skapa, inte relationer utan monument! Saker som skall finnas även när jag inte längre gör det. Varför är det så?
Jag gör det nästan omedvetet, det bara "blir".
Jag kan känna mig lite sotis på människor som är så "levande", dom bryr sig inte lika mycket och saker och ting, dom bara "är" och är nöjda med det! Dom utstrålar en sorts livsglädje som jag också vill ha, det är något i deras blick som försöker säga mig något på ett språk jag inte förmår att förstå!
Det verkar vara en ojämlikhet på denna punkt mellan kvinnor och män, det är bara hos just kvinnor jag kan se detta. Finns det inte bland oss karlar? Vad gör kvinnorna så levande? är det generna och uppfostran som gör dem till dem de är?
Dom bär barnet i magen, dom föder det och ammar det. Dom är hemma när barnen är små eller sjuka, dom har den bästa kontakten med sina barna och andra släktingar.
Vi karlar vi arbetar och skapar "trygghet" i form av hårda saker. Vi skaffar tak över huvudet, vi skapar värme i form av en brasa, inte alls lika bra på att skapa värme genom vårt hjärta!
Kvinnorna lagar mat och ger sin omsorg i det lilla och vi är mer klumpiga och tafatta.
Vi karlar behöver kvinnan, men behöver hon oss?
Här på mitt kontor kan jag se solen komma vandrande över taknocken för att sedan lysa rakt in genom mitt fönster som vetter mot söder. Sitter och tänker på att det är sommar och att vi nu närmar oss sommarens sista månad, redan på väg mot höst alltså! vart tog tiden vägen?
Mina dagar har varit fylld med arbete, kroppsarbete som jag gillar så mycket, men det har inte blivit någon tid för bad, bara några snabbdopp med syfte att svalka eller tvätta mig ren. Var somrarna såhär även förr? När jag var liten vill jag minnas att vi badade en massa gånger, var det så eller minns jag bara det som var roligt?
I bilen hit i morse slog det mig, igen! Vad är det som är viktigaste i livet? ja förutom att ha hälsan alltså! Jo, det är relationer till mina nära och kära! Jag är inte den bästa att odla dessa, djupt i mig finns det en drivkraft som vill få mig att skapa, inte relationer utan monument! Saker som skall finnas även när jag inte längre gör det. Varför är det så?
Jag gör det nästan omedvetet, det bara "blir".
Jag kan känna mig lite sotis på människor som är så "levande", dom bryr sig inte lika mycket och saker och ting, dom bara "är" och är nöjda med det! Dom utstrålar en sorts livsglädje som jag också vill ha, det är något i deras blick som försöker säga mig något på ett språk jag inte förmår att förstå!
Det verkar vara en ojämlikhet på denna punkt mellan kvinnor och män, det är bara hos just kvinnor jag kan se detta. Finns det inte bland oss karlar? Vad gör kvinnorna så levande? är det generna och uppfostran som gör dem till dem de är?
Dom bär barnet i magen, dom föder det och ammar det. Dom är hemma när barnen är små eller sjuka, dom har den bästa kontakten med sina barna och andra släktingar.
Vi karlar vi arbetar och skapar "trygghet" i form av hårda saker. Vi skaffar tak över huvudet, vi skapar värme i form av en brasa, inte alls lika bra på att skapa värme genom vårt hjärta!
Kvinnorna lagar mat och ger sin omsorg i det lilla och vi är mer klumpiga och tafatta.
Vi karlar behöver kvinnan, men behöver hon oss?
Kommentarer
Trackback
