Så nära!


Ibland blir jag så innerligt och äkta glad!
Jag tror mig vara såå nära att "trilla" över kanten till lyckans eviga land, jag är uppe och nosar och kan se passagen mer eller mindre tydligt, men sedan faller jag tillbaks en bit i klungan för att göra ett nytt "spurt" försök!

Jag vill ju dit, så gärna!!
Vill känna segerns sötma i min mun!

Min utväxling är lite klen och jag vet inte riktigt hur jag skall kunna höja farten mer, kanske är det någon tand i kedjekransen som rent av saknas? Har jag inte byggt drevsatsen kraftigt nog?

Jag har ingen lust att dyka ner i djupet och ta sats igen, jag avvaktar nog en stund till här en bit bak i klungan och väntar, väntar på rätt ögonblick. Jag är ganska nöjd av att ligga väl med i ledarklungan och det är ganska tryggt här, tar inte så mycket på krafterna att ligga i ryggen på killen framför.

Blir det långtråkigt så gör jag väll en tokspurt, det må bära eller brista, kommer ju nya chanser!

Att ha tålamod är så tålamodskrävande!

Kanske kan jag lära mig några bra knep i väntan?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0