johanowski

Tankar i tystnad

Tankar om gångna tiders generationer, tankar kring det som en gång var framtiden, tankar om tankar, tankar om förhoppningar som burits av människor innan mig, tankar på förhoppningar och längtan, längtan efter den innerliga känslan av att känna sig hel, längtan efter känslan av att få "komma hem", tankar, funderingar, förhoppningar och längtan efter det oandligt stora och vackra i livet, den eviga drömmen om lyckan!

Jag strosade i Ejendals arena i Leksand....tystnad och kyla..... tystnaden hördes verkligen och avsaknaden av liv och rörelse gjorde sig påmind när jag gick där....i sakta mak....beskådade jag gamla fotografier av tidigare generationers hockeyspelare. Ungdomen lever kvar i deras ansikten, som om det som var NU just då frös till is i ljuset av blixten, förevigt till is, för all framtid och evigheters evighet! Jag undrade vilka var deras innersta drömmar, vilka förhoppningar levde de med i just DEN stunden bilderna togs? Vilka livsöden gick de helt ovetande tillmötes? Vissa kanske inte var helt ovetande? Ibland undrar jag om vi kanske vet mer än vi tror, men vi varken vågar eller förstår att veta. Kan det vara så att vissa saker känner vi på oss utan att förstå signalerna? Jag antar att dom var ungefär som jag är, antar att deras tankar, drömmar och förhoppningar var ungefär som mina är. Jag antar att alla människor är ungefär lika som jag är, skillnaden är kanske att förr fanns inte all denna "tid".

Snön faller sakta där ute

Här inne sitter jag och lyssnar till klockans stilla och regelbundna "tick- tack", tiden går, det vet jag, det är bara att följa minutvisaren några varv runt urtavlan för att lätt förstå! Sekunder läggs till sekunder och blir till minuter som blir till timmar, dagar, veckor och år! Dagar som går, tid som flyr, vad är väll ett helt liv? Kan kännas så långt i ena stunden och så otroligt kort i andra sammanhang. Min plats på jorden, den tid som är här just nu, inte om 100 år, just NU! Undrar vilka fotspår som kommer att finnas kvar i sanden efter att våg efter våg rullat mot land och mött strandlinjen? Vilka fotspår bär vi med oss av de fötter som trampat här före oss? Varför är vemod så behagligt ibland? Balans! Balans mellan vemod och glädje, för att behålla skärpan jussom!! För att ge tid för eftertanke och tid för reflektion. Varför känns vemodet och stillheten, tystnaden så behaglig och trygg? Borde då inte glädjen också göra det? Varför finns längtan till stilla och fridfulla platser? Ålands skärgård en kulen och regnig höstdag!

Stenhuggare eller delaktig i ett katedralbygge?

Samma sak fast med olika synsätt!

Lars Winnerbäck

Tack Lasse och svt för ett behaglig och fin dokumentär i gårkväll. Hur lätt är det inte att ha en bild av en annan människa innan man sett mer av den samme? En tanke slog mig när jag låg i soffan och lät mig vaggas till ro av Lasses ödmjukhet, är det inte så det är med oss själva också? Nya bilder framträder av oss själva, i oss själva när vi upptäcker nya sidor hos oss själva!

Heja Leksand!