Bloggdag 98 Att släcka ljuset i förtid
En låga som släckts i förtid
En människa väljer att avsluta sitt eget liv i förtid. Vilka tankar och vilken smärta har denne gått och burit för sig själv?
*skuld*
Försöker att föreställa mig vad som föranleder ett sådant beslut, det måste vara likt en ångkokare som tillslut blir okontrollerbar och riskerar att sprängas vilken sekund som helst.
Vilken fruktansvärd smärta och ångest måste inte denna människa ha upplevt innan livet upplevs så nattsvart att det inte verkar finnas något enda ljus och hopp att klamra sig fast vid.
Självkänslan måste vara så otroligt långt under botten innan man överväger en sådan handling med tanke på att det alltid finns anhöriga kvar i form av barn, maka, föräldrar och vänner som får bära alla frågor som inte får sina så väl förtjänade svar.
Tänker på all skuld som måste födas hos de anhöriga. Kunde vi gjort något? Vad kunde vi ha gjort? Varför såg ingen något?
Samtidigt som det är en enorm sorg i sig så förstår jag att det måste finnas en stor känsla av att vara förbannad på den som valde att släcka sin egen låga, kan tycka att det är väldigt egoistiskt gjort! Jag tycker inte att någon har rätt att ta sitt eget liv. Men vem kan förbjuda någon att begå detta när livet måste kännas så mörkt?
Kanske tycker den som tar sitt eget liv att de gör de som blir kvar en välgärning?
Det finns alltid en utväg!
Hur mörkt än livet kan tyckas vara så finns det alltid en utväg. Det finns alltid flera vägar att gå som leder tillbaks till glädjen i livet!
