Bloggdag 101 I landet "lagom är bäst"
En tiger som skäms - Hylning till mitt land
Långt upp i det karga norden ligger ett märkligt och avlångt land. Bland rödmålade små stugor strövar en blå och gul randig tiger som skäms.
*
Befolkningen tycks lever efter några enkla och gamla lagar som funnits sedan urminnestider. Troligen sträcker sig dessa anor tusentals år tillbaka i den mörka forntiden, likt en slingrande stig ringlar de sig tillbaks till en tid av hårt slit där några få ägde allt och de övriga inget!
*
Den första och kanske viktigaste lagen lyder: "Lagom är bäst". Ett levnadssätt som uppkom bland de storväxta Nordmännen som satte skräck i övriga kända delar av dåtidens annars så oupptäckta värld. Mjöd var en dryck som stundtals dracks ur större bägare och skickades runt om "laget". För att det skulle räcka till alla tvingades alla i "laget" dricka lagom mycket.
Den andra lagen härstammar från betydligt modernare tidevarv än vad som skulle kunna tros. Jantelagen finns att hitta i en skrift från 1933 vid namn "En flykting korsar sitt spår", skriven av A Sandemose.
Den vill mena att ingen skall tro att den är förmer än någon annan! Om jag finge gissa så skulle jag med enkelhet tro att dens ursprung pekar mot kyrkans mörka medeltid. De som sade sig tjäna kyrkan använde ofta mörkrets kraft för att pressa ner befolkningen. Med hot om hårda straff och missväxt ville ingen sätta sig upp mot kyrkan.
*
Landet byggdes av starka armar och ben, arbetare i form av snickare, timmermän och stenhuggare har byggt detta land med sina bara händer, offrat sin egen hälsa för övermakten. Den stolthet som dessa kände när dom formade världen som vi idag känner som Moder Svea, de tre kronornas land Sverige, tycker jag vi borde bevara betydligt bättre än vi gör på dagen som Gustav Wasa kröntes till konung.
*
Under den ganska korta men ack så ljusa och ljuvliga sommartiden lever befolkningen upp, då vaknar de ur sin vinterdvala där de slumrat under den långa, mörka och kalla vintern. När kung Bore släpper sitt grepp om befolkningen, när solensstrålar får knoppar att spira skålar befolkningen till färsk potatis och sill. De klär sig i märkliga lövkransar och dansar runt fruktbarhetens symbol, även denna kan spåras långt tillbaka i tiden.
Befolkningen kan tyckas njuta av vemod och lågmäldhet, men djupt där inne i deras bröst klappar ett sant och gott hjärta. Ett hjärta som är fyllt av värme och kärlek till sina nära, till sina barn och vänner!
*
När hösten lider mot sitt slut och Bore åter står i farstun och knackar på, har dom redan samlat sina förråd fulla av förnödenheter, trygghet kan den känna som fyllt sin lada likt en ekorre på talegren!
*
I detta avlånga och märkliga land lever även Johanowski. En gång i tiden var mitt land en "stormakt" och dess ryckte for vida över världen. Nu glimtar detta ryckte mer sällan än ofta, men när det så gör gläds jag i mitt hjärta. Det är ändock med stolthet som jag för den vackra fanan mot framtiden!
Långt upp i det karga norden ligger ett märkligt och avlångt land. Bland rödmålade små stugor strövar en blå och gul randig tiger som skäms.
*
Befolkningen tycks lever efter några enkla och gamla lagar som funnits sedan urminnestider. Troligen sträcker sig dessa anor tusentals år tillbaka i den mörka forntiden, likt en slingrande stig ringlar de sig tillbaks till en tid av hårt slit där några få ägde allt och de övriga inget!
*
Den första och kanske viktigaste lagen lyder: "Lagom är bäst". Ett levnadssätt som uppkom bland de storväxta Nordmännen som satte skräck i övriga kända delar av dåtidens annars så oupptäckta värld. Mjöd var en dryck som stundtals dracks ur större bägare och skickades runt om "laget". För att det skulle räcka till alla tvingades alla i "laget" dricka lagom mycket.
Den andra lagen härstammar från betydligt modernare tidevarv än vad som skulle kunna tros. Jantelagen finns att hitta i en skrift från 1933 vid namn "En flykting korsar sitt spår", skriven av A Sandemose.
Den vill mena att ingen skall tro att den är förmer än någon annan! Om jag finge gissa så skulle jag med enkelhet tro att dens ursprung pekar mot kyrkans mörka medeltid. De som sade sig tjäna kyrkan använde ofta mörkrets kraft för att pressa ner befolkningen. Med hot om hårda straff och missväxt ville ingen sätta sig upp mot kyrkan.
*
Landet byggdes av starka armar och ben, arbetare i form av snickare, timmermän och stenhuggare har byggt detta land med sina bara händer, offrat sin egen hälsa för övermakten. Den stolthet som dessa kände när dom formade världen som vi idag känner som Moder Svea, de tre kronornas land Sverige, tycker jag vi borde bevara betydligt bättre än vi gör på dagen som Gustav Wasa kröntes till konung.
*
Under den ganska korta men ack så ljusa och ljuvliga sommartiden lever befolkningen upp, då vaknar de ur sin vinterdvala där de slumrat under den långa, mörka och kalla vintern. När kung Bore släpper sitt grepp om befolkningen, när solensstrålar får knoppar att spira skålar befolkningen till färsk potatis och sill. De klär sig i märkliga lövkransar och dansar runt fruktbarhetens symbol, även denna kan spåras långt tillbaka i tiden.
Befolkningen kan tyckas njuta av vemod och lågmäldhet, men djupt där inne i deras bröst klappar ett sant och gott hjärta. Ett hjärta som är fyllt av värme och kärlek till sina nära, till sina barn och vänner!
*
När hösten lider mot sitt slut och Bore åter står i farstun och knackar på, har dom redan samlat sina förråd fulla av förnödenheter, trygghet kan den känna som fyllt sin lada likt en ekorre på talegren!
*
I detta avlånga och märkliga land lever även Johanowski. En gång i tiden var mitt land en "stormakt" och dess ryckte for vida över världen. Nu glimtar detta ryckte mer sällan än ofta, men när det så gör gläds jag i mitt hjärta. Det är ändock med stolthet som jag för den vackra fanan mot framtiden!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Kul att läsa vad du skriver Har du kollat ledstången?? Vi ses på lördag
Postat av: Anna
Mannen med förmågan att sätta ord på sina tankar! Beundransvärt.. :)
Trackback
